Nytt grepp på Cybernormer. För att illustrera och kommentera en väldigt intressant Twitterdiskussion jag fastnade i häromdagen använder jag verktyget Storify. Men, det viktiga här är inte verktygen – det är innehållet, och hur nära en verklig ändamålsglidning man kan sitta och svettas.
[View the story "DLD + LEK = ändamålsglidning" on Storify]
Spara och/eller dela med dig:
Nästa vecka är det dags för ett nytt öppet föredrag med rubriken Sociala Myndigheter: Sociala medier och myndighetsrollen. Föreläsningen är gratis och öppet för alla som är intresserade (även om det kallas för internföreläsning).
Sociala medier presenterar ett nytt sätt att kommunicera till, och lyssna till, vår omgivning. Många myndigheter har varit snabba med att använda sig av dessa nya verktyg och applikationer i sin verksamhet, många tjänstemän har börjat sudda ut gränserna mellan privat/offentlig kommunikation genom att delta i samtal. Detta har väkt frågor kring vad myndigheter bör eller får göra med sociala medier. Föreläsningen syftar till att förtydliga vilka regler som gäller för myndigheters användning av sociala medier.
Datum: 2012-05-24
Tid: 10:00 – 12:00
Plats: Universitetsbyggnaden – Vasaparken, Sal 10
Sista anmälningsdag: Vi ser helst att ni anmäler er före 2012-05-21 kl. 17:00.
När jag är ute och pratar försöker jag förklara vikten av att försöka bedöma vem som utgör hotet mot ditt system, produkt eller tjänst – att känna sin fiende. Det kan finnas flera olika fiender. Det kan även vara så att din fiende inte är direkt ute efter dig, utan du är en del av fiendens målgrupp.
Poängen med att försöka bedöma vem som är fiende handlar om att olika typer av fiender har olika typer av resurser till sitt förfogande. Olika fiender är dessutom ute efter olika saker och har olika sätt att komma över dina tillgångar. Men när du ska skydda dina tillgångar gäller det att välja skydd som möter hotbilden från olika fiender. Att välja fel skydd är att kasta pengar i sjön och ger inte det skydd du behöver.
En som pratar mycket bra om detta är Mikko Hypponen. Hans presentation från #Days tidigare i år är väl värd att titta på.
Notera dom olika hotbilderna och deras olika incitament för att ta över eller påverka ett system.
Hur man skyddar sig mot olika hot varierar. Ett företag som aktivt arbetar med att ta reda på vem fienden är, är Mandiant. NPR skriver om hur Mandiant aktivt letar efter de som försöker komma in i Mandiants kunders system och sedan försöka få tag på dessa personer.
Peter Forsman på .SE skriver i dag i en krönika om ett annat hot, piratkopierarna – företag som gör kloner av andras produkter och därmed äter upp marginalerna. Bra krönika som beskriver problemet och vad du ska tänka på för att lättare undvika problem om du handlar på nätet.
Slutligen. För den som vill förstå hur en typ av fiende agerar, den som är ute efter att stjäla kreditkort, inloggning på bank för att sälja, finns en helt fantastisk tråd på Reddit. Tråden är en intervju med It-skurken throwaway236236, som berättar hur han skapar och underhåller sitt botnet med maskiner samt hur han tjänar pengar på att sälja andra personers information.
Och om du efter detta tror att det stora hotet är en tonåring som skriver virus för att busa är det dags att tänka om. Ordentligt.
Nu finns ett antal manualer för Libreoffice. För Writer och Draw täcker de version 3.4 och för övriga moduler version 3.3. Med den takt som det släpps nya versioner av LibO får man räkna med att dokumentationen halkar efter. Det allra mesta är sig likt mellan versionerna och om man har lärt sig grunderna är det enkelt att ta till sig nyheter.
Manualerna är på engelska, men har många bilder på hur man går och är enkelt skrivna.
Manualerna innehåller massor av tips på hur man får till avancerade saker och är en guldgruva för den som verkligen vill lära sig LibreOffice.
Man kan ladda ner manualerna gratis.
Alternativt kan man köpa pappersböcker för en billig peng. Genom att köpa manualerna stöttar man LibreOffice och arbetet med att dokumentera programmet.
I need to write more. As a forcing function I have chosen a number of conferences and journals to submit pieces to. The first, to my horror, was today. So I have submitted a note on an outline of a grammar of privacy to the 35th International Wittgenstein Symposium. The note below. Comments always welcome. Be gentle. It will get better. I will also publish the deadlines here to commit to them more profoundly. And I will publish the rejection letters too…:)
(Ladda ner nyhetsbrevet i layoutat och klickbart format eller läs mer här nedanför.)
Att vara engagerad i arbetet med att sprida kunskap och användande av Creative Commons licenserna är många gånger givande. Det kan dock vara svårt att få syn på effekten av Creative Commons.
Inför att jag åkte till Malmö för någon vecka sedan för att göra en Pecha Kucha om Creative Commons i skolan, ställde jag mig just frågan: Vilken roll spelar Creative Commons i skolan? Och gör Creative Commons någon skillnad?
Det jag ser genom mitt arbete på .SE, med Internet i skolan och Webbstjärnan är att det finns många möjligheter som ett medvetet arbete med Creative Commons licensierat material. Genom att använda CC-licensierade bilder, filmer, musik etc kan barn utveckla sin kreativitet och få möjlighet att skapa med andras material som utgångspunkt. I vissa exempel så syns lekfullheten så tydligt, som t.ex i denna bearbetning gjord av en grupp elever på Nacka Gymnasium.
Läraren (Per Falk) vars elever gjorde den berättade om arbetsglädjen, skratten och lusten kring att få bearbeta och skapa utifrån (i det här fallet min bild). Det är för mig ett lysande exempel på hur kunskaper kring Creative Commons berikar skolarbetet.
I Webbstjärnan ser vi många andra exempel och här på vår blogg har flera lärare och elever berättat om sitt arbete med Creative Commons, och Creative Commons betydelse för skolarbetet. Allt ett tecken på att kunskaper och användandet av Creative Commons skapar möjligheter för den som använder CC att dela sina kunskaper och sin kreativitet. Men även att Creative Commons gör att vi kan uppnå visionen.
Our vision is nothing less than realizing the full potential of the Internet — universal access to research and education, full participation in culture.
På söndagen var det val i den tyska delstaten Nordrhein-Westfalen. Det tyska Piratpartiet ser enligt de första rapporterna ut att få mellan 7-8% av rösterna och tar därmed platser i den fjärde tyska delstaten på kort tid.
– Det är väldigt roligt att det går så bra för de tyska piraterna, säger Piratpartiets partiledare, Anna Troberg. Det är uppenbart att Piratpartiet fyller ett politiskt tomrum som de andra partierna inte förmår att fylla.
Skrivet av Harald Andersson, Styrelseledamot i Wikimedia Sverige
Den tionde maj gjorde jag mitt första offentliga framträdande som Wikimedia-ambassadör. Helixgymnasiets IT-program i Borlänge hade frågat om någon med kunskap om Wikipedia skulle kunna ställa upp och berätta om Wikipedia.
Jag tyckte det lät intressant att få göra det och anmälde mig frivilligt. Enda problemet som jag såg det var att hitta lokaler att vara i. Efter att ha frågat på en högskola som har IT-inriktade utbildningar och fått ett nekande svar kontaktade jag en annan IT-inriktad skola som utan omsvep sa ja till att upplåta lokal och teknik till mig. Detta resulterade i att Gymnasiet först var på information i Kista under förmiddagen och sedan åkte till Globen och DiStra skola Syd för att höra mig.
Det var en tapper skara på ca 40 elever från årskurs två som kom och lyssnade intresserat och ställde bra frågor. De fick en ordentlig genomgång av hela Wikimedias verksamhet med utgångspunkt från en liten uppsats jag skrev inför detta tillfället, som skall ligga som grund för fler tillfällen. Den uppsatsen hittar ni här http://sv.wikipedia.org/wiki/Anv%C3%A4ndare:Adville/F%C3%B6redrag
Jag höll på i cirka en timmes tid att prata engagerat om neutralitet, netikett, glädje i att vara med och skriva, fotografering, klotter och att lita på vad som står skrivet. Nu får vi se om det blir en ökning av Wikipedianer i Borlänge.
Tack Helixgymnasiet för en trevlig publik.
Harald Andersson
Styrelseledamot i Wikimedia Sverige
I lördags morse stängde så årets undersökning på/av The Pirate Bay. Efter 72 timmar hade vi lyckats samla ihop nästan 100 000 svar från all världens håll och kanter. Den typen av massiv databas innehåller en massa göttigt för oss och våra forskarvänner att dyka in i.
Nu kommer vi sätta oss och jämföra med förra årets enkät och med andra undersökningar som vi och andra forskare gjort. Tanken är att vi ska kunna stärka de fynd vi gjorde förra året, eller möjligtvis se en förändring. I vilket fall som helst ger det en ovanligt god möjlighet att göra nedstamp i en miljö som annars är svår att ta del av.
Tack till alla som besvärat sig med att besvara vår enkät, det är för oss verkligen jättemycket värt!
För att se till att det här inte blir en för enkelriktad relation så håller vi som bäst på och förbereder en liten överraskning som tack för hjälpen. Vi hoppas ha den klar inom en dryg vecka, så håll gärna utkik här då. Och på The Pirate Bay.
Spara och/eller dela med dig:
En läsare mailade mig häromdagen om att det ibland ser konstigt ut då man klistrar in saker i Writer. Mailadressen jag fick fungerade inte och därför kunde jag inte svara. Därför svarar jag med ett inlägg.
Antag att du vill klistra in en textsnutt från Wikipedia i ett dokument. Man markerar och kopierar texten som vanligt i sin webbläsare (CTRL+C) eller kopiera i högerklicksmenyn.
Textavsnittet från Wikipedia som vi vill klistra in i ett Writerdokument
Därefter klistrar man in det i Writerdokumentet. Om man använder vanlig inklistring (CTRL+V) ser texten underlig ut.
Texten ser konstig ut. De understrukna orden är hyperlänkarna i Wikipedia som finns kvar. Även andra formateringar och textattribut kan sitta kvar och ställa till med problem utan att man ser dem
Det beror på att formateringarna från ursprungsdokumentet, i det här fallet Wikipedias webbsida, finns kvar.
Om man istället väljer: Redigera -> Klistra in innehåll (CTRL+SHIFT+V) kan man få upp flera alternativ.
Det bästa i det här fallet är att välja Oformaterad text. Då tar Writer bort formateringar och texten ansluter till texten i dokumentet.
Den inklistrade texten får samma formatering som den omgivande texten i Writerdokumentet och man kan börja redigera den direkt
Nu går det knappt att se var den inklistrade texten börjar och slutar.
Jag försöker i mån av tid och kunskap svara på frågor. Vill man ha snabba och bra svar av erfarna användare ska man ställa frågan på OpenOffice användarforum. Tyvärr finns inget användarforum på svenska…
The lyrics to this one make me sad, and happy all at the same time. This is brilliant. Enjoy the genius that is Slim Cessna.
”EU:s prisreglering av gränsöverskridande mobil datatrafik (roaming) är ett slag i luften. De nya priserna är minst tio gånger för höga, om man vill att vanliga människor och småföretag skall ha råd att använda mobilt internet på resa i Europa.”
Detta säger Piratpartiet, efter att Europaparlamentet i dag gett sitt godkännande till EU:s fortsatta reglering av roamingpriser för mobil teletrafik.
”EU:s prisreglering av gränsöverskridande mobil datatrafik (roaming) är ett slag i luften. De nya priserna är minst tio gånger för höga, om man vill att vanliga människor och småföretag skall ha råd att använda mobilt internet på resa i Europa.”
Detta säger Piratpartiet, efter att Europaparlamentet i dag gett sitt godkännande till EU:s fortsatta reglering av roamingpriser för mobil teletrafik.
I dag röstar riksdagen om en lagändring som urholkar respekten för privatlivet. Lagändringen luckrar upp regelverket för när och hur privat information får samlas in, hämtas ut och användas. Försämringen är en direkt följd av att Sverige infört datalagringsdirektivet. Piratpartiet ser allvarligt på detta.
I dag röstar riksdagen om en lagändring som urholkar respekten för privatlivet. Lagändringen luckrar upp regelverket för när och hur privat information får samlas in, hämtas ut och användas. Försämringen är en direkt följd av att Sverige infört datalagringsdirektivet. Piratpartiet ser allvarligt på detta.
One commenter on the previous post raised an interesting point in identifying our financial markets as post-human, and those algorithms and agents as essentially opaque black box systems. And predicting that they would be the origin of artificial intelligence.
First, I think that the origin of AI is an interesting question. If we believe that intelligence will emerge from a set of algorithms it seems important what algorithms they are, since all algorithms are under different selective pressures. We could imagine that algorithms selected for in financial markets are different than those selected for in turing tests, driving cars or playing jeopardy. Intelligence stemming from DRM would be an interesting premise for a sci-fi short story.
Second, I think the black box nature of some algorithms also makes it interesting to think about what we ascribe zero intelligence to. If we can predict exactly what results an interaction with a system will lead to. If we can predict the system completely, we ascribe no intelligence to it. A clock is not intelligent, and we can reproduce and predict its behavior easily. But as soon as we leave the wholly predictable we end up with a system where the question of intelligence can be raised.
This says something about why we as human beings detect intelligence. We do it in order to find ways an methods to predict systems, and intelligence simply provides us with a new set of tools to do that. If we think a system is intelligent we shift to the conceptual structures, of wants, needs, rationality, feelings, logic et cetera, and we have developed a pretty good predictive apparatus for that.
And that may be the evolutionary explanation for why we are so well-equipped to detect intelligence. Because once we do, we are able to better predict the systems, and interact with them to our, sometimes, mutual benefit.
Now, I find this interesting, because you could imagine a weird world in which people failed the Turing test all the time, i.e. failed and identified systems as intelligent that did not meet any more in-depth examination of intelligence. Why should we have the ability to identify intelligent systems, one may ask, and the answer is probably that it has a strong selective advantage in predicting what the system will do.
That which you can predict and explain fully, however, has no intelligence whatsoever. This needs more thought.
För ungefär ett år sedan genomförde vi i Cybernormer en stor undersökning i samarbete med fildelnings-siten The Pirate Bay. Under tre dygn fick vi över 75000 svar från fildelare som svarade på frågor om fildelningsvanor, anonymisering och framtidsutsikter. Nu är det dags igen. Genom att upprepa undersökningen kan vi få ännu bättre insikt i hur fildelnings-kulturen kring The Pirate Bay är sammansatt, fungerar och resonerar.
Från och med tidigt i morse och 72 timmar framöver har The Pirate Bays framsida tagits över av oss. Genom att klicka på loggan från “The Research Bay” kommer man till vår webb-enkät. Enkäten är väldigt lik den från förra året, med några tillägg – framförallt gällande nätblockeringar och anonymisering.
Resultatet från förra årets undersökning kommer för övrigt att, ur ett rättssociologiskt perspektiv, presenteras i artikelform. Så snart vi kan kommer vi presentera det hela, även om de akademiska kvarnarna mal rätt långsamt. Däremot har vi en överraskning som vi tänkte överlämna till Internet inom kort. Snart så…
Torrentfreak redan hunnit skriva om den här vändan, där en hel del viktiga frågor besvaras.. Vid eventuella frågor kontaktas vi lättast via kontaktformuläret här på sidan.
Spara och/eller dela med dig:
Cleverbot is an interesting project that just recently crossed my radarscreen. I like the online interface, and it has also brought an interesting instance of the Turing test to my attention. In this case it is rapid fire Turing tests, where the participants rate “how human” something is on a scale from 0-100 percent. Cleverbot, in one of its incarnations, got to 42.1% human.
This highlights a weakness of the Turing test, I think. The notion that something can be somewhat human is clearly wrong, a misuse of the concept humanity. Or is it? Worrying examples from human history indicate that we think this way about enemies, other tribes and other races to an extent that is awful. We dehumanize that which we think we need to destroy, or that which threatens us, for scares us. But would any racist say that another race is just 42.1% percent human? No, probably not. It doesn’t work that way. We would probably agree with them being human or we would define them as something else. Being human might actually be far more binary than we think.
In one way, however, cleverbot is a great example of the limitations of the Turing test. But it has also produced some great humor. Witness this fantastic video on cleverbot talking to another instance of itself, to see how language sounds when it, truly, runs on empty.
My favorite comment. “I am not a robot. I am a unicorn”.
An interesting aside. Their discussion sounds very much like an old married couple arguing in parts. Myabe that is also language running on empty…
But I may be a “meanie”.
En av utvecklarna av Calligra blev litet sur över min recension av Calligra Words. Särskilt mitt påstående om att Words drar in ett par hundra MB beroenden i en icke-KDE miljö:
Eftersom det är ett KDE-program fungerar det bäst i den miljön. I Gnome drar man in ett par hundra MB KDE-beroenden.
Jag borde kanske ha uttryckt mig tydligare och en del av meningen försvann i översättningen till engelska. Jag avsåg paketberoenden som följer med vid installation av Words utanför KDE. Det vill säga hårddiskutrymme. Bloggaren tolkade det som att jag avsåg avtryck i RAM-minnet.
KDE-program fungerar lika bra i Gnome eller andra skrivbordsmiljöer som i KDE. Jag har aldrig störts av eller ens tänkt på att de slukar RAM-minne och de fynd som bloggaren gör att de drar under 50MB stämmer säkert. Eftersom RAM-minne räknas i GB är detta en låg siffra.
Då missförståndet är utrett blev jag litet nyfiken, hur mycket diskutrymme kräver Words i olika skrivbordsmiljöer?
I Kubuntu 12.04 kräver Words knappt 36MB hårddiskutrymme. Detta inkluderar svenska språkfiler, samma som i alla installationer nedan. Det är fullt rimligt för ett kompetent ordbehandlingsprogram.
I Kubuntu är alla KDE-beroenden på plats och att installera Words kräver inte mycket plats (notera att bilden är tagen i Synaptic, ett GTK-program som dragit in en massa GTK-beroenden. Bilden blev mer pedagogisk i Synaptic jämfört med Muon...)
I min lilla experimentinstallation av Ubuntu 12.04 behöver Calligra Words 328MB diskutrymme. Detta är siffran jag avsåg och siffran är i själva verket högre än vad jag skrev i recensionen.
I Ubuntu drar man ner en massa KDE-beroenden (125) och installationen av Words blir nästan tio gånger så stor som i Kubuntu...
Som en jämförelse kräver AbiWord drygt 31MB diskutrymme, litet mindre än Words i Kubuntu.
Som en jämförelse behöver AbiWord bara drygt 31MB diskutrymme
AbiWord har litet färre funktioner än Words så denna siffra är också helt acceptabel.
KDE-program har många gemensamma bibliotek och om man installerar hela Calligra kontorspaket tar det 494MB diskutrymme, vilket är mindre än om man installerar hela LibreOffice.
Hela Calligra Office behöver knappt 500MB diskutrymme
Den som vill ha mycket funktion per MB hårddisk bör därför installera hela Calligra. Om man installerar ytterligare KDE-program sjunker andelen KDE-beroenden och om man tar bort motsvarande GTK-program är det frågan om ens samlade program behöver större utrymme.
Diskutrymme och stora programinstallationer kan för en vanlig användare vara viktigt i främst två lägen:
Moderna datorer har enorma hårddiskar och i Sverige har de flesta tillgång till snabbt Internet på ett eller annat sätt. För de flesta finns därför inget giltigt skäl att inte använda Calligra Words.
Jag tycker att diskussionen om KDE/QT kontra GNOME/GTK i Linux är överspelad. Båda typerna av program fungerar som regel utmärkt oavsett skrivbordsmiljö och är tillräckligt snygga. Några hundra MB extra systemfiler är sällan ett problem och är underordnat att använda sina favoritprogram. Skulle jag börja använda Ubuntu igen skulle jag ha svårt att vara utan Kile, Okular och K3b och jag har Synaptic installerat i Kubuntu.
Kanske lät jag därför frågan om hårddiskutrymme få för stort utrymme i recensionen och i denna uppföljare.
Det bästa bloggaren skriver är att många av de buggar jag råkade ut för i Calligra Words håller på att åtgärdas. Även om Words i dagsläget inte är riktigt färdigt tror jag att det relativt snabbt kan bli ett mycket gångbart alternativ. Jag har det fortfarande installerat och använder det nästan dagligen. Dessutom kommer jag att testa fler av Calligraprogrammen!
Nu har AOO 3.4 släppts och går att ladda ner här.
AOO bygger på gamla OpenOffice.org som Oracle släppte taget om för något år sedan.
Man kan läsa om projektet och vilka nyheter som finns i den nya versionen här.
Ett stort aber är att det inte finns på svenska. Jag har inte hittat någon info om det finns planer på att släppa någon svensk version. Man kan givetvis installera svensk rättstavning, men det är svårt att ha menyer och kommandon på engelska. I nuläget finns installationsfiler och språkpaket bara för 15 språk och ett av projektets mål är att AOO ska bli tillgängligt på fler språk. Om och när det kommer en svensk version går inte att säga.
Här kan man hitta reportaget. Noterar att i bildtexten är jag Niklas Lundberg, mitt mystiska alias.
In a recent paper by Seth I. Stephens-Davidowitz Google Search Data is used to assess how much racist-sentiment affected the 2008 vote. The method is interesting, and the outcome nothing short of sensational:
The results imply that, relative to the areas in the United States with the lowest racial animus, racial animus cost Obama between 3.1 percentage points and 5.0 percentage points of the national popular vote. This implies racial animus gave Obama’s opponent roughly the equivalent of a home-state advantage country-wide. The cost of racial animus was not decisive in the 2008 election. But a four percentage point loss by the winning candidate would have changed the popular vote winner in the majority of post-war presidential elections.
Now, read the paper for yourself and determine if you agree with the methodology or not, but it does look interesting. Ultimately it becomes a correlation/causation issue to some extent, but still – interesting.
The notion that we could track prejudice and racist sentiment like this seems to open for new ways to track the dark sides of society and perhaps bring our creativity to bear on the problem of how to counter the fear and ignorance that underpins the memes involved.
Det är väl något slags personligt rekord i längd på intervju, när jag intervjuas om upphovsrätten i det digitala samhället i en tidskrift som heter Nordic Hardware. Det är Andreas Galistel som skriver en artikel med namnet Digital upphovsrätt i en analog tid, som avslutas med min intervju. Tänkte här puffa lite för den, och visa på hur den sitter ihop med en del annat.
Andreas kontaktade mig efter min disputation i oktober för intervjun, och den har pågått i textform lite långsamt och utdraget i tid under ett par månader. Intervjun, som börjar här, tar upp problemet med tankestrukturer uppkomna under andra förutsättningar än dagens och som är förankrade i rätten. En rätt som kan bli starkt utmanad när samhället förändras snabbt. Jag har skrivit om det i termer av metaforernas makt, bl a Under strecket i SvD.
Jag talar i intervjun om ett “‘stigberoende’ i den upphovsrättsliga utvecklingen i termer av en rättslig inlåsning oförmögen att anpassa sig till nyare sociala praktiker i ett digitalt samhälle”, som jag utvecklat här, men även i artikel i skotsk rättsvetenskaplig tidskrift, i nordisk rättsvetenskaplig tidskrift [pdf] och hos Torrentfreak.
Jag tar i intervjun upp frågan om föreställningar om skapande i upphovsrätten, som ibland kritiserats för att i alltför hög grad stå för det “ensamma geniet”. Peter Jakobsson tar upp det – bland annat – på ett bra sätt i sin nyligen publicerade avhandling Öppenhetsindustrin [pdf], som jag kan rekommendera. Vi diskuterar även anonymitetsfrågan, som vi i Cybernormer nyligen var ute i pressen (Svd, DN etc) och snackade om i anslutning till att vi släppte data från vår senaste undersökning.
Slutligen diskuterar jag den komplexa frågan om hur rättens roll påverkas av upphovsrättens bristande legitimitet:
Jag tror att vi under lång tid kommer att få se den dubbelhet som finns nu mellan reglering och enforcement, d.v.s. ett tillstånd av en mycket riskabel mellan-zon där man i Sverige instiftar oerhört långtgående lagstiftning, mycket som en följd av sina internationella åtaganden, men samtidigt inte på bred front tillämpar desamma. Det ger ett förtydligande av rätten som rättspluralistisk – för att vara akademisk – d.v.s. att vi som rättens adressater i högre utsträckning själva har att förhålla oss till olika normsystem, där rätten bara är ett av alla försök till att styra vårt beteende. Man kan uttrycka det som att det finns en stor risk att rätten som imperativ minskar, d.v.s. att “bryta mot lagen” blir mindre laddat.
Vad tror ni om det – vad kommer egentligen det att leda till – påverkas själva rättens roll? Är det en överdriven analys, och om inte, hur stort behov har vi av rättens roll som stark auktoritet i ett samhälle?
Spara och/eller dela med dig:
Nu har jag haft Kubuntu 12.04 installerat i en dryg vecka. Det fungerar väldigt bra och skrivbordsmiljön KDE känns rappare än vad den gjort i tidigare versioner av Kubuntu.
Jag installerade även Ubuntu 12.04 på en gammal, men ganska kraftfull, dator. Unity var emellertid så segt att det var okörbart.
På grund av detta bestämde jag mig för att testa Ubuntu på en egen liten partition på min nyare och kraftfullare Kubuntudator och jämföra systembelastningen. KDE har rykte om sig att kräva mycket datorkraft medan Unity är en minimalistisk skrivbordsmiljö. Stämmer detta?
Datorn är en några år gammal stationär maskin med 4GB RAM-minne, en fyrkärnig AMD-processor och ett 1GB Nvidia grafikkort. Då jag köpte den var det en kraftfull maskin. Nu är specifikationen mer medioker.
Jag installerade och anpassade systemen så som jag vill ha dem, ett körbart system med en del tjänster som Dropbox igång och tämligen standardmässiga skrivbordseffekter. I Kubuntu har jag fler saker igång som väderplasmoid, urklippshanterare med mera, medan Unity är omodifierat. Kubuntu är alltså det fläskigare systemet och skulle jag använda Ubuntu på allvar skulle jag säkert lägga till saker som en urklippshanterare och en väderapplet (hur man nu gör det i Unity som är hopplöst att modifiera.). Detta borde göra att Ubuntu skulle kräva några 10MB RAM mer med jämförbara finesser som Kubuntu. Båda systemen är 64-bitars, vilket gör att de kräver litet extra RAM-minne jämfört med 32-bitars system.
Mitt test är amatörmässigt, men visar trots det belastningen på datorn.
Vilken skrivbordsmiljö är resursgris?
Resultatet blev ganska överraskande, i alla fall för mig. Ubuntu med Unity använder drygt 818MB RAM-minne med inga program utom Shutter för att ta bilden igång. Dessutom ligger processorbelastningen på den fyrkärniga processorn på runt 20% per kärna.
RAM-minne och processorbelastning i Unity ligger på en hög nivå även utan några program igång. Notera de tidigare ännu högre svängningarna för processorbelastningen. Det var då jag avslutade ett par program och stängde fönster innan testet. Med några program och litet ALT+TAB och SUPER+? är belastningen riktigt hög
Kubuntu klarar sig med runt 740MB RAM och belastning på de fyra processorerna på under 5% per processor. Det enda program som körs är Ksnapshot för att ta bilden.
Belastningen i Kubuntu med KDE är betydligt lägre.
KDE känns snabbare och lättare i Kubuntu 12.04 än tidigare, vilket bekräftas av mitt test, även om jag inte har några siffror från tidigare installationer.
Ubuntu med Unity känns visserligen rappt, men om det beror på krispiga animationer eller på att systemet verkligen är rappt är svårt att säga. Ubuntu kräver hur som helst betydligt mer datorkraft än Kubuntu. Det innebär att man kan köra Kubuntu på äldre datorer och att Unity förr eller senare borde bli segt med många program och fönster öppna.
Jag tycker mitt lilla test är ett misslyckande för Ubuntu och Unity. Detta eftersom man strävat efter att skapa en minimalistisk skrivbordsmiljö utan distraktioner. Skrivbordet är sparsmakat och man har mindre hjälp än i #! med OpenBox som kräver ungefär en tredjedel av Unitys datorkraft. KDE-skrivbordet är betydligt kraftfullare och har redan med grundinställningar fler och bättre möjligheter än Unity. Skulle man lägga till motsvarande funktionalitet i Unity skulle belastningen bli ännu högre.
Som jag ser det måste Ubuntu med Unity banta ner resursanvändningen för att bli trovärdigt. Varför pina sig med en sparsmakad arbetsmiljö som kräver mer kraft då man kan köra ett fläskigare system med mindre muskler? Eller installera en sant minimalistisk OpenBoxmiljö och få datorn att flyga!
Lanseringsmöte för handboken i upphovsrätt
Nu har vi kommit in i maj, och snart är det dags att avsluta arbetet med handboken i upphovsrätt för ABM-sektorn. Vi har haft ett par fysiska träffar, och jag har fått mycket input som jag har försökt att väva in i texten, men det är alltid bättre när folk skriver själva än när jag ska tolka vad andra har sagt. Så gå in på sidan, skapa ett konto (du får vara anonym om du vill) och skriv vad du har för erfarenhet av de olika frågorna. Ju fler, desto bättre. Det behöver inte ta så lång tid, samtidigt som det har stor betydelse för hela ABM-sektorn.
Framför allt kanske jag ska trycka på en stor förändring sedan första mötet: resultatet kommer bli en webbplats och en broschyr. Broschyren tar bara upp de största frågorna, medan webbplatsen täcker upp det mesta. Båda kommer att presenteras vitt och brett i månadsskiftet maj/juni (mer detaljer väldigt snart).
Därför är det bra om du kan bidra till innehållet redan nu. Deadline är den 10 maj, d.v.s. nu på torsdag. Du har alltså flera dagar på dig att läsa igenom och bidra.
Glöm inte det: http://se.wikimedia.org/wiki/Projekt:GLAM-vitbok
Tack på förhand!
Hos Ubuntu Sverige under adressen http://ubuntu-se.org ser det ut som på bilden här. Alldeles tomt. Inga Loco-aktiviteter och ingen som delta i möten. Med andra ord det finns ingen intresse kvar. Behöver Sverige den lokala gemenskapen eller inte ? Vill jag själv ställa upp för att hjälpa till ? Här kommer en omröstning.
av littlejohn@ubuntu.se (Peter Forsberg) den May 05, 2012 02:32
One thing that people skeptical of government often miss is that less of government is not always a good thing. Big government is a bad idea when we refer to the growth of agencies and new government spending, but big government as in big parliaments is not necessarily a bad idea. Now, hear me out. The reason I think we should revisit the notion that parliaments should be small, for example, is that I think the size of a parliament directly affects special interests’ ability to influence the parliament. If you are A Big Company and decide to spend X million on lobbying you will have to divide that over the decision makers. If there are 100 of them you can exercise quite some influence, but what if there were a million of them, distributed in a network of national reach? A decentralized and distributed parliament would actually be harder to lobby than a concentrated one.
So rather than a parliament of 349 or less we could construct vast influence-resilient network parliaments that would be intrinsically much harder to lobby than the ones we have today. Anyone seriously interested in lessening special interests and incumbent influence should revisit the notion that fewer elected parliamentarians are better. There may even be an equation here where money spent on additional parliamentarians and the pulverization of power actually serves as an inoculation against special interests influence. When you increase the size of a parliament by an order of ten you may well reduce special interests capacity to influence that parliament by an order of a 100, say.
And the cost for large parliaments have gone down radically with new technologies, of course, resetting the transaction cost argument soundly.
Wikimedia Sverige har det senaste året byggt upp en teknikpool med bland annat kameraobjektiv som föreningens medlemmar och wikipedianer kan låna utan kostnad för att ta bilder och filmer till Wikimedia Commons, den fria mediadatabas där alla filmer och bilder som används på Wikipedia ligger. I fredags utökades vi poolen med ett nytt kamerahus (Nikon D7000) och ett nytt objektiv (Nikon 24-70mm F2.8). Jag kunde inte motstå frestelsen utan lånade utrustningen över helgen för att ta bilder till Wikipedias artiklar.
Den första provturen gick till Landsort i Stockholms skärgård. För mer information om bilderna, och för att ladda ned dom i full storlek är det bara att klicka på bilderna så kommer du till bildsidan på Commons. Och glöm inte, du får använda dom, bearbeta dom och sprida dom vidare! Det enda du behöver göra är att ange upphovsmannen, licensen och sprida bilden vidare under en motsvarande fri licens!
Landsort räknas som Stockholms skärgårds sydligaste punkt och sedan 1600-talet varit fyrplats och under lång tid också en viktig militär utpost samt haft en lotsstation. Så sent som under mitten av 1900-talet byggdes stora befästningar insprängda i berget. Det äldre 15,2 cm batteriet och det nyare ERSTA-batteriet.
Det gula huset på bilden nedan innehåller en unik mareograf från 1888. Den är en av de åtta mareografer som Oscar II lät anlägga runt Sveriges kuster. Alla bilder jag tog på Landsort finns samlade här.
Något som är fantastiskt roligt när man skriver artiklar på Wikipedia är att ha tillgång till historiska bilder som visar hur platser har sett ut tidigare, och hur miljöer har förändrats. Genom olika donationer och hårt arbete bland våra volontärer finns idag många värdefulla historiska bilder på Commons. Samtidigt fortsätter omvandlingen och förändringarna av miljöerna omkring hos. En av de miljöer i Stockholm som förändrats väldigt snabbt just nu är Kvarnholmen i Nacka. En gång en bruksmiljö i Kooperativa Förbundets regi belägen bara ett stenkast från Stockholms innerstad. Så jag tog med kameran dit.
En unik industrimiljö med Havrekvarnen närmast och Makaronifabriken bakom. Bägge husen kommer att bevaras, tegelhuset till vänster att rivas och miljön kommer förändras och omges av nya bostadshus.
En bevarad fasad som väntar på nytt innehåll. Wikipedia behöver också mer innehåll. Varför inte ladda upp dina bilderna till världens största uppslagsverk där de kan ses av tusenstals besökare varje dag istället för att gömma dom på hårddisken eller någon fotodelningssida där de försvinner i mängden? Och varför inte låna utrustning helt gratis från vår teknikpool? Anmäl ditt intresse på lånelistan här!
Jag letar efter ett nytt ordbehandlingsprogram. Eftersom jag gått över till LyX för svåra, snygga och långa texter och FocusWriter för enkla, har LibreOffice Writer kommit på mellanhand. Det enda jag använder det för är egentligen då jag skriver texter som jag lämnar till andra. Ordbehandlingsvana har svårt för LaTeX och .txt filer från FocusWriter är litet för simpla för till exempel en artikel. Writer har blivit för stort och jag spanar efter något litet lättare. Är Calligra Words det program jag letar efter?
I nya Kubuntu 12.04 finns äntligen första versionen av Calligra, KDE:s kontorssvit. I det ingår ordbehandlingsprogrammet Words som jag ivrigt har testat. Calligra var en av de nyheter i (K)ubuntu 12.04 som jag mest såg fram mot. Hur pass bra är Words och kan det ersätta Writer?
Calligra är en fortsättning på KOffice och Words en fortsättning på KWord, men man har gjort om mycket och det har tagit ett och ett halvt år att få fram en version. Det är en liten grupp utvecklare som arbetar i projektet och givetvis kan man inte ställa omänskliga krav.
Calligra finns i huvudsak för Linux. Det finns en experimentell version för Windows. Tanken är att det ska finnas för fler operativsystem, men där är man inte ännu. Eftersom det är ett KDE-program fungerar det bäst i den miljön. I Gnome drar man in ett par hundra MB KDE-beroenden. Programmet har en bra svensk översättning som dock behöver en viss finputsning.
En liten reflektion är att det i Ubuntu 12.04 är version 2.4.0 av Calligra som finns. Det finns redan en buggfixversion, 2.4.1. Jag hoppas att man antingen backportar Calligra allteftersom, eller att någon sätter upp en PPA, eftersom, som vi ska se, det finns en och annan bugg att rätta till.
Då Words startar kan man välja att öppna ett nytt dokument från malldokument eller välja från en lista med nyligen använda dokument. Inget revolutionerande, men ett smart sätt att komma igång.
Man kommer snabbt och smart igång i Words!
Calligra har som standard skrivytan till vänster, sparsmakade menyer upptill och stora paneler med olika inriktning till höger. Det mesta sköter man från panelerna. Det finns paneler för olika funktioner och man växlar mellan dem när man skriver, ritar eller arbetar med layout. Det fungerar, även om det är ovant.
Man kan välja att dölja panelerna och får då en fantastiskt ren arbetsyta.
Om man tar bort alla paneler får man en ren arbetsyta. Eftersom många funktioner bara behövs då man redigerar kan man skriva texten i en ren miljö och plocka fram paneler då man redigerar.
Möjligheterna man har att utforma arbetsmiljön är väldigt bra i Words och hela Calligra, väl i klass med eller bättre än i andra ordbehandlingsprogram.
Man kan till och med koppla loss paneler och göra dem flytande eller placera dem vid en annan kant. Kanske är detta mer användbart i ritprogram där man kan behöva ha många funktioner tillgängliga, men det är onekligen en finess.
Words med flytande paneler på mitt KDE-skrivbord!
Det finns många funktioner på panelerna, men de förklaras dåligt av verktygstips eller hjälp och knapparna är långt ifrån intuitiva. Det tar ett tag att förstå hur man gör saker och hjälpfunktionerna behöver förbättras.
Det är inte lätt at förstå vad knappar, rutor och pilar betyder på panelerna
Nu hänvisas man till Calligras engelska hemsida med väldigt litet information. Att bygga ett kontorsprogram är mer än programmering. Det behövs en större infrastruktur som Calligra inte har. Det bästa stället för att få hjälp verkar vara Calligras forum.
Calligra är rappt och fungerar oftast bra. Funktionsmässigt ligger man långt efter Writer, men man har nischer där man är klart bättre än Writer. Ett sådant är layoutfunktioner. Man kan flytta runt bilder medan texten flödar runt.
De flesta vanliga funktioner finns: sidhuvud, sidfot, automatisk innehållsförteckning, kolumner, sidnummer etc. Words är en i stort sett komplett ordbehandlare med en del extra godis som att man kan koppla upp sig mot Google Docs direkt i programmet och exportera som PDF. Man har som regel färre alternativ och inställningsmöjligheter i Writer, vilket inte alltid är en nackdel.
Det finns ingen koppling till Zotero eller annan extern referenshanterare. Istället finns det en inbyggd referenshanterare. Den liknar BiBTeX, men man kan inte importera poster utan måste knacka in dem i varje dokument. Detta är en klar nackdel om man skriver akademiska texter.
Den inbyggda referenshanteraren påminner om BiBTeX, det vill säga robust, men litet föråldrad. Det hade varit bra om man kunde koppla Words till till exempel Zotero.
Så långt har jag mest beröm för Words. Det är ett rappt och elegant, i huvudsak välfungerande program.
Rättstavning har så många fel att hela modulen måste få en översyn.
1. Rättstavning syns först då man börjar arbeta i ett stycke. Först då markeras felstavade ord med en röd linje. Det gör det omöjligt att fånga felstavade ord då man bara bläddrar i en text.
2. Lägga till ord fungerar inte. Om man lägger till ett ord i ordlistan markeras nästa förekomst fortfarande som felstavad och man erbjuds ersätta med det tillagda ordet.
Man kan inte begära att ett egennamn som Esaias finns i en rättstavningsordlista. Däremot borde man kunna begära att om man lägger till det borde det markeras som rättstavat och man borde inte få valet att ersätta ett felstavat Esaias med ett rättstavat Esaias.
3. Ibland blir nästan alla ord felmarkerade men samma ord föreslås som rätt alternativ.
En sista anmärkning mot rättstavningen i Words: hur kan ett halvt ord vara felstavat? Jag har aldrig sett något liknande!
En del saker fungerar inte: Apostrofer och tyskt ü. Det går inte att sätta ut de diakritiska markeringarna. Sådant gör att texter inte ser bra ut och förtar värdet av Words som ordbehandlare och layoutprogram.
Detta fungerar nu som det ska!
Vid sidbrytningar blir raderna konstiga. De bryts halvvägs och rättas inte till förrän man börjar justera texten vid sidbrytningen. Detta kanske är mer ett irritationsmoment, men om man vill vara ett layoutprogram är det viktigt att sidor uppdateras rätt och att saker hamnar i WYSIWYG-läge.
Sidbrytningar blir konstiga. Det blir tomrum och raderna går inte ända ut
Då man arbetar på vissa ställen i ett dokument, framför allt, som det verkar, sista sidan, hoppar texten varje gång man knackar in en bokstav. Det är mycket irriterande och efter en stund känner man sig sjösjuk. Liksom med sidbrytningarna sätter jag ett frågetecken för hur sidor uppdateras.
Words öppnar de flesta vanliga filformat (.doc, .docx, .odt, .rtf osv). Importfiltren för OOXML (.docx) lär vara de bästa tillgängliga (tack vare NOKIA). Stödet för ODF verkar vara starkt. Det finns dock flera problem. En märklig detalj är att om ett dokument använts i Words är Visa Ändringar påslaget då det öppnas i Writer. En annan svaghet är att alla formatmallar inte förs över i dokument skapade i Writer då de öppnas i Words.
Ett dokument i LibO Writer. Den indragna texten har en egen formatmall "Citat"
Samma text i Words. Formatmallen "Citat" har döpts om till Quotation och helt bytt utseende. Dessutom bryts sidan fel
Detta visar att det finns saker som inte är som de ska och som gör det svårt att växla mellan program.
Words sparar bara som .odt. Får man en fil i .doc eller .docx måste man spara den som .odt. Det blir ofta problem med att konvertera filer och man kan inte räkna med de ser likadana ut om man byter filformat.
Även om jag förordar ODF, finns det givna tillfällen då man behöver kunna spara i andra filformat och det är bra att kunna returnera en fil i samma format man fick den i.
En av styrkorna i Calligra blir tyvärr också en svaghet. Man kan sätta in bilder och annat innehåll direkt i dokument och flytta och formatera sömlöst. Words blir ett enkelt layoutprogram betydligt enklare att arbeta med än Writer.
Words har spännande funktioner för layout och notskrift
Nackdelen är att funktionerna är dåligt utbyggda. Att till exempel skriva en akademisk uppsats med numrerade figurer fungerar inte särskilt väl eftersom, vad jag kan se, det saknas automatisk (och manuell) figurnumrering.
Jag tror att om det ska vara meningsfullt att ha layoutfunktioner måste de fungera och vara tämligen avancerade. Annars är risken stor att man halvvägs in i en arbetsuppgift upptäcker att verktygen inte räcker till och att man måste göra om arbetet i ett annat program, I så fall hade man lika gärna kunnat vara utan verktygen från början.
Trots allt tycker jag att layoutfunktionerna är spännande och hoppas att man bygger vidare på dem! De ger Words en egen prägel.
Jag vill inte rada upp en önskelista och det är ingen mening om Words blir en koloss som Writer eller MS Word. Några saker tycker jag dock hör hemma i ett modernt ordbehandlingsprogram:
1. Automatisk spara funktion helst med ett återställningssystem. Förr eller senare kraschar ens dator eller man själv och då kan det vara guld värt med en extra säkerhetsnivå.
2. Automatisk ordkomplettering. Detta finns i Writer och när man lärt sig använda den saknar man den.
Words saknar viktiga funktioner och flera andra är buggiga eller är svåra att begripa. Jag fick programmet att krascha då jag rotade bland layoutfunktionerna, vilket visar att Words är en .0 version eller publik beta för att sondera vad som måste förbättras.
Ett problem tror jag är att man försökt ta en för stor tugga. Words vill vara litet av allt: ordbehandlingsprogram, ritprogram, tonskrivarprogram men det är i nuläget inte superbra på något.
Därmed inte sagt att jag tycker illa om Words. Det är roligt att arbeta i och det allra mesta fungerar. Dessutom behövs Words och hela Calligraprojektet. OOo:s kodbas är från 1990-talet och delar av programmet är skrivet för DOS vilket begränsar hur mycket det går att utveckla. Koden är gammal, oöverskådlig och ändrar man på ett ställe blir det en bugg någon annanstans. Det finns en gräns för hur många funktioner man kan (och bör) lägga till. Särskilt med LibreOffice tycker jag att nya funktioner ibland är kosmetiska och även har introducerat buggar eller problem. Kanske börjar man nå en gräns för hur mycket programmet tål att utvecklas?
Calligra har en modernare och enklare kodbas och det finns alla möjligheter att utveckla vidare.
Words är i grunden ett bra program som inte är färdigt. Jag hoppas att det fortsätter utvecklas och att man kan höja tempot (locka fler utvecklare) så att det inte dröjer åratal mellan versionerna. Ett gott tecken är att man fått in flera studenter till Googles Summer of Code där jätten sponsrar utveckling av fri programvara.
Words är ett i huvudsak välfungerande lättare ordbehandlingsprogram med många, kanske inte så svåra, men irriterande, ibland mycket irriterande, buggar. Funktioner känns ibland bara halvvägs utvecklade och många saker behöver ses över. Kanske har man velat för mycket och gett Words många funktioner utan att fundera igenom hur användare arbetar eller göra allt färdigt. Words har stor potential som inte är utnyttjad.
Just nu är Words inte tillräckligt bra. Låt oss hoppas att programmet så småningom kommer att bli det eleganta ordbehandlingsprogram som det har alla möjligheter att bli!
I dag är det den internationella dagen mot DRM (Digital Restrictions Management). DRM används för att medvetet göra en produkt mindre användbar och hör till det mest irriterande som finns.
Samtidigt som LUii börjar röra på sig är Cybernormer i hetluften igen. I månadsskiftet släppte vi data från vår senaste uppföljningsstudie rörande fildelning och anonymisering på nätet. Vad vi kan se är en 40-procentig ökning av 15-25-åringar som aktivt försöker göra sig anonyma och hemliga online.
Bild: Hans och Greta och det här med spårbarhet
Det handlar alltså om den studie vi redan genomfört två gånger tidigare. Först en gång i februari 2009 (mitt under brinnande TPB-rättegång, men före Ipred). Därefter i oktober 2009 (efter att Ipred trätt i kraft). Och så nu då, i februari 2012 (tre år efter att Ipred trätt i kraft). Vad vi ser i den tredje studien är att 15% av våra respondenter, som alltså är 15-25 år gamla, använder någon form av anonymiseringstjänst. 2009 rörde det sig om 10%. Vi förutspår att den här ökningen kommer fortsätta, särskilt om exempelvis utlåtandet från Europadomstolen leder till en ökad jakt på fildelare.
Datan släpptes via TT, vilket gjort att man kunnat läsa om det lite varstans – såväl i stora som i mindre medier. Från SvD, DN, P3, svt.se och tv4.se, till GP, Sydsvenskan, Borås Tidning, and Aftonbladet. Även bortom Sverige har det här haft visst genomslag, bland annat hos Torrentfreak, BBC news, The local och australiensiska iTNews. I den senare poängterar Stefan Larsson att användandet av anonymiseringstekniker och -tjänster troligtvis kommer öka inte bara på grund av fildelningsjakt utan även med tanke på andra typer av lagstiftning, exempelvis datalagring och andra övervakningslagar.
Vill man kan man läsa om oss även på ryska, tyska, och italienska.
Den vetenskapliga artikel som behandlar de här fynden har inte gått igenom hela processen än, men de tidigare studierna finns beskrivna i artikeln Compliance or Obscurity? Online Anonymity as a Consequence of Fighting Unauthorised File-sharing, som man kan hitta här [pdf].
Spara och/eller dela med dig:
Memolane and other similar services offer an intriguing business proposition. They will remind you of what you wrote, thought and tweeted in the past, and so from time to time I get an email setting out what I did and said in different social media and I find it interesting. Much as brilliant author Donna Tartt notes in The Little Friend we are the stories we tell about ourselves as a family, and she cites the peculiar practice that many families (including mine) engage in, in telling the same stories about family members over and over again. Those stories become the narrative backbone of the family and create a sense of identity over time.
This is very close to what these memory services do. The little mementos become parts of me, just as if I was leafing through notes in a diary and found tidbits that reminded me of what happened a year ago or more.
But why would we like this? Why would we need to be reminded of what happened 6 months ago or 2 years ago? I think there is something fascinating going on here. Our need of the past, our yearning for it in “an idealized form” as the Wikipedia has it, is greater than ever before – we simply are more nostalgic than before. Nostalgic because of the pace of change and the speed with which everything happens, but also because of the fleeting nature of reality with perpetual crises in the economy, in jobs, in housing prices…
So we get cohesion and build identity from the little fragments that we have left behind in social media, we find stability and continuity in the memories served up through these new nostalgia services. Not only in services like Memolane, but also in I Done This and the peculiar new photo genre exemplified by Everyday, where people take pictures of themselves every day.
The new nostalgia services try to capture and tame time for us, as it seemingly has become more fleeting and passes more quickly than ever. They make us more real. Or as the advertising text for Everyday says, tongue-in-cheek:
Make a movie. You’d be surprised how great the effect of a time lapse video of your face can be. Watch yourself change, just like a real person.
Look for yourself:
Senast uppdaterad:
May 16, 2012 21:57
