FĂśrra inlägget i serien om Island tog upp komikern JĂłn Gnarr och hans parodiska populistparti Besti flokkurinn som vann vĂĽrens lokalval i ReykjavĂ­k. DĂĽ ter det sig logiskt att nu presentera ännu en färgstark islänning som i finanskollapsens kĂślvatten trillat in i politiken: Birgitta JĂłnsdĂłttir, poet och sedan omvalet i april 2009 även ledamot av Alltinget. Där har hon varit den drivande kraften bakom lagpaketet Immi som är tänkt att gĂśra Island till ett “yttrandefrihetsparadis“.

Birgitta Jónsdóttir är dessutom talesperson fÜr Wikileaks. DärfÜr är hon extra intressant att lyfta fram just nu, när alla i Sverige verkar tro att Wikileaks är lika med Julian Assange.
Kontrasten mellan de tvü är fÜr Üvrigt slüende. Julian Assange är programmerare som reser jorden runt, utan fast bostadsort och utan nügra uttalade üsikter annat än den tekniskt grundade principen om fri information. Birgitta Jónsdóttir, däremot, är poet som stür stadigt med bägge fÜtterna i Reykjavík.
En titt pĂĽ hennes webbsida eller blogg ger en distinkt bild av hennes dragning till djupekologi, fĂśr att inte säga nyandlighet. Hon talar om hur “Gaia” vaknar till medvetande, om att bedriva politik utifrĂĽn intuition i stället fĂśr ideologi, bortom vänster och hĂśger.
Vi läser i hennes personliga resumÊ om hur hon organiserade protester mot Irakkriget och att hon är synnerligen engagerad till stÜd fÜr ett självständigt Tibet. Vi läser pü Islandsbloggen att hon som parlamentariker bland annat har engagerat sig fÜr fÜrbud mot strippklubbar samt fÜr att bryta de diplomatiska fÜrbindelserna mellan Island och Israel. Hon är skeptisk till EU-medlemskap men ändü positiv till euron som valuta. FramfÜr allt har hon kämpat fÜr att Alltinget ska säga nej till Icesave-Üverenskommelsen, ett nej som resolut bekräftades när islänningarna i gemen fick folkomrÜsta i vüras.

Ur protesterna som inleddes när Islands finansväsende kollapsade växte det fram ett antal gräsrotsnätverk. Birgitta JĂłnsdĂłttir var verksam med att koordinera dessa och ett resultat blev MedborgarrĂśrelsen, som bildades bara ĂĽtta veckor innan valet men ändĂĽ erhĂśll 7 % och fyra mandat. Eftersom det uttalade syftet är att stĂĽ upp fĂśr “vanligt folk” gentemot en korrupt elit sĂĽ mĂĽste partiet klassas som populistiskt, om än i en helt annan mening än Besti flokkurinn (vars seger i ReykjavĂ­ks lokalval alltsĂĽ skedde ett drygt ĂĽr efter att MedborgarrĂśrelsen valts in i Alltinget).
Det krävdes inte münga münaders parlamentarisk representation innan det rüdde rejält infekterad stämning inom MedborgarrÜrelsen. Efter ett ür splittrades organisationen – enligt Birgitta Jónsdóttir kuppades ürsmÜtet av en fraktion, varefter parlamentarikerna i stället startade en ny organisation, rätt och slätt benämnd RÜrelsen. Ett väl valt namn fÜr ett parti med svürgreppad agenda.

RÜrelsens webbsida är helt pü isländska. MaskinÜversättningar visar sig inte helt begripliga – fÜr ett komiskt exempel, se länklistan.
Ett visst hum om RĂśrelsens politiska prioriteter gĂĽr ändĂĽ att fĂĽ utifrĂĽn sidor som “Policy“. Dels handlar det om att upprätthĂĽlla välfärd och fĂśrsvara den nationella kontrollen Ăśver naturresurser gentemot IMF:s ockupanttendenser. Dels om att genomfĂśra diverse demokratireformer, inklusive fler folkomrĂśstningar och mer personval.
LedamÜterna fria att driva frügor pü egen hand, samtidigt som RÜrelsen tycks vara mün om att fÜrankra sitt parlamentariska arbete i Üppna gräsrotsmÜten varje vecka. De anser sig inte ha nügra ledare, men Birgitta Jónsdóttir är inte bara gruppledare fÜr RÜrelsens parlamentariker utan har i praktiken även blivit dess internationella talesperson eftersom hon gärna och väl uttrycker sig pü engelska.

Det internationella intresset fÜr Birgitta Jónsdóttir har i hÜg grad medierats via nätkanaler som müste betecknas som konspiracistiska. Tidigare ür blev hon intervjuad av Alex Jones och därefter av Henrik Palmgren pü Red Ice Radio. De senare har uppmärksammats fÜr att torgfÜra teorier om hur en judisk konspiration styr världen. Vilka kopplingar som dessa konspiracister än har sü ska det givetvis inte hüllas mot Birgitta Jónsdóttir.
Intrycket som ges vid lyssnande pĂĽ delar av intervjuerna är snarare att hon är sĂĽ vältalig att de intervjuande männen knappt fĂĽr en chans att driva samtalet ĂĽt sitt eget hĂĽll. Alex Jones kĂśr fĂśrstĂĽs som Alex Jones-grej, som framfĂśr allt handlar om att betona konflikten mellan “Island” och “bankirerna” – en nationalstat mot en liten grupp av elaka kosmopoliter. Birgitta JĂłnsdĂłttir lĂĽter sig inte drivas riktigt dit, även om den populistiska retoriken av “folket” mot “eliten” är klart kompatibelt.
Alex Jones hetsar pĂĽ om att Island mĂĽste utfärda arresteringsorder mot bankirer, “to signify that they are the criminals, they are the bad guys

“. Vad han brinner fĂśr är ressentimentets politik, av att skylla pĂĽ nĂĽgon annan. Birgitta JĂłnsdĂłttir talar hellre om gränsrotsorganisering och självverksamhet. Men i den andra radiointervjun nämner hon även att hon tror sig ha identifierat en “economic hit man” som personligt huvudansvarig fĂśr Islands kollaps, även om hon ännu inte vill nämna nĂĽgot namn. Att betrakta det finansiella systemet som djupt korrupt, vilket Birgitta JĂłnsdĂłttir uppenbarligen gĂśr, är inte detsamma som att reducera det till en sammansvärjning av nĂĽgra fĂĽ.

PĂĽ sin blogg rekommenderar hon fyra filmer om ekonomi: Money as debt

, The money masters, The secret of Oz samt Capitalism – a love story. Kombinationen är kanske karakteristisk fÜr den ekonomikritik som varken fÜrstür sig som vänster eller hÜger. Men ingenting tyder pü att Birgitta Jónsdóttir skulle intressera sig nämnvärt fÜr Ron Paul-hÜgerns idÊer om ütergüng till guldmyntfot. Snarare lutar hennes ekonomiska populism üt vänster. Hennes egen minidokumentär om finanskollapsen avslutas med en hänvisning till Naomi Klein. Och när hon intervjuas om EU ger hon prov pü en nyanserad kritik som inte är av det nationalistiska slaget.

Büda de konspiracistiska radiovärdarna, Alex Jones och Henrik Palmgren, blir entusiastiska när Birgitta Jónsdóttir talar om att Üverskrida en gammal ütskillnad mellan vänster och hÜger. Vad som räknas är inte ideologier utan the issues, menar de alla. Birgitta Jónsdóttir säger till Alex Jones:

we are also working on this level that we think left and right is redundant, what we really need to focus on are the issues and our causes.
Our movement does not define itself as left or right. Our main objective is to bring the power to the people, the power that they rightfully own, back to them.

SĂĽdana analyser väcker flera frĂĽgetecken. Vilka är de “issues” som bara antas finnas där? Vem bestämmer vad som är en “issue”? Vilka är “folket” och hur ställer man sig till motsatta intressen inom detta folk? Premissen är att makt är nĂĽgonting som kan innehas. Makten ska ges tillbaka till folket. Folket har alltsĂĽ tidigare – när? – innehaft makten, men sedan fĂśrlorat den.

Allt detta är klassiska frügor att ställa när populistiska rÜrelser dyker upp. Att ställa dem är inte detsamma som att kategoriskt dÜma ut rÜrelserna i früga, exempelvis RÜrelsen – eller Wikileaks.

Flera tidningar rapporterar att en fjärrstyrd vårdrobot, kallad Giraffen, ska införas på prov i Katrineholm (GP) – Naturligtvis tycker jag att detta är otroligt spännande och läser glatt vidare – men blir snabbt besviken:

Roboten, som kan beskrivas som en fjärrstyrd webbkamera, ska stå hemma hos äldre som behöver tillsyn, skriver Katrineholms-Kuriren. Vårdpersonal och anhöriga kan ringa upp roboten och genom webbkameran och en skärm kan de sedan kommunicera.

-Många äldre känner sig i dag ensamma. Människor kan vi aldrig ersätta, men vi måste titta på alla möjligheter, säger ordföranden i kommunens vård- och omsorgsnämnd Monica Johansson (S).

Vem har köpt denna PR jippo? Eller använder man nu begreppet robot för att ge sken av att apparaten är mer användbar än den faktiskt är? Enligt wikipedia är en robot:

A robot is an automatically guided machine  which is able to do tasks on its own, almost always due to electronically-programmed instructions. Another common characteristic is that by its appearance or movements, a robot often conveys a sense that it has intent or agency of its own.

Giraffen är ingen robot det är en dator med webkamera och kommunikationsmöjlighter – något som skulle kunna snickras ihop med befintlig tillgänglig gratis mjukvara och ett besök till Clas Ohlson. Men självklart är detta inget trendig. Giraffen har ingen förmåga att agera självständigt på något sätt. Egentligen handlar det om en fjärrstyrd kamera med kommunikationsmöjlighter. Istället för vård erbjuder vi gamla kameraövervakning. Men detta är inte speciellt attraktivt därför använder man lite mer plast och kallar det för en robot så blir det helt plötsligt viktigare än den egentligen är.

Det som kvarstår är en känsla av att vården har låtit sig luras.

För alla er som undrar varför det inte kommer nya inlägg på min sida kan jag berätta att jag fick ett uppdrag att hålla föreläsningar inom analog audio-teknik i Stockholm. Uppdraget gäller flera terminer och för mig som pensionär var detta ett glädje-besked då jag på så sätt kom tillbaka till mitt gamla yrke. Samtidigt kommer jag inte att ha tid över för att posta nya tips på min sida här sålänge uppdraget pågår.

Med anledning av att boken Efter The Pirate Bay släpps hålls en release i Stockholm. Redaktör Jonas Andersson skriver:

Boken håller som sagt på att bli tillgänglig nu i dagarna, och “släppet” den 8 sept är tänkt som ett enkelt panelsamtal med Anders Rydell och oss redaktörer, samt möjligtvis några av de medverkande, på pressklubben Desken (på baren Kåken i Stockholm). Ni är alla givetvis varmt välkomna! Återkommer med mer info om det, spika gärna den 8 i almanackan.

Så: Baren Kåken, restaurang 1900:s bakficka. Regeringsgatan 66. Onsdag 8 september. Redaktörerna Pelle Snickars och Jonas Andersson är där, i samtal med skribenten och författaren Anders Rydell, som skrev Piraterna. De svenska fildelarna som plundrade Hollywood ihop med Sam Sundberg. Förhoppningsvis är en och annan av de 17 författarna till bidragen i Efter The Pirate Bay där. Jag kan inte komma. Sitter fastkedjad vid mitt avhandlingsmanus i Malmö.

Uppdatering (bild med inbjudan). Boken kan man köpa billigast på plats med andra ord.

Spara och/eller dela med dig:

Igår var jag med i det lokala nyhetsmagasinet 30minuter, som sänds via tv och nät. Ämnet för dagen var att elever filmar lärare och lägger ut filmklippen på Youtube. Jag håller på med en lite längre post i ämnet till Cybernorm-bloggen, men vill i alla fall kasta ut programmet här så att fler kan få fundera några varv.

Samtalet i sig var väldigt bra. Både Marcus Samuelsson, forskare vid Liu, och Sofia Jannati, elevkårsordförande från Folkungaskolan i Linköping,  hann jag dessutom prata med en del efter programmet också vilket kändes kreativt. Även Hans Flygare, som förstås talar utifrån ett lärarfackligt perspektiv, hade många vettiga funderingar i frågan.

För att kunna använda den senaste versionen av Mediaspelaren VLC finns det ett nytt Launchpad PPA då den nuvarande lades ner. Citat: Think you all knew this already, the c-korn/vlc ppa has been removed by the author himself. You can't live without PPAs in Ubuntu especially for most downloaded apps like VLC. Guys at LFFL have made a dedicated PPA for VLC. I just gave it a try and it worked awesome.

Läs mer här.

Justitieminister Beatrice Ask har en 28-ürig son som heter Victor Wennerholm. Även han är aktiv moderatpolitiker (ersättare i Stockholms fastighetsnämnd samt kandidat till kommunfullmäktige).
FĂśrst och främst är han emellertid en sĂĽ kallad “pick up-artist” (PUA). En av de otaliga unga män som läst Neil Strauss bok Spelet och blivit frälst pĂĽ att livets mening handlar om att lära sig fĂśrfĂśrelsens konst. Här fĂśrstĂĽdd som konsten att manipulera sig till sex. Vilket fĂśr PUA-snubbarna handlar om att knäcka de orubbliga koder som antas styra kvinnors respektive mäns beteende. Victor Wennerholm har utfĂśrligt berättat sitt livs historia i lite olika sammanhang.

Numera kallar sig Victor Wennerholm fĂśr “attraktionscoach”. Sedan tre ĂĽr driver han fĂśretaget Charismatic Revolution HB, tillsammans med nĂĽgra vänner. AffärsidĂŠn baserar sig pĂĽ helgkurser i hur man raggar upp kvinnor att ha sex med, där seminarium varvas med krogbesĂśk, fĂśr vilket vissa osäkra killar gärna betalar 6500 kronor. Den som “bedĂśms lämplig” bjuds in till en pĂĽbyggnadskurs fĂśr 8000 kronor. Allt fĂśr att lära sig hemligheter som “alfakonceptet“.

Victor Wennerholms har ingen fÜrstüelse fÜr dem som ifrügasätter de stereotyper som lärs ut, tvärtom skriver han:

Problemet i den moderna ”kĂśnsdebatten” är att vi skapat ett till stor del kastrerat samhälle där det anses grisigt att Ăśverhuvudtaget lyfta ämnet om skillnader män och kvinnor emellan.

Syftet med detta inlägg är dock inte alls att diskutera PUA-fenomenet eller de kurser som Charismatic Revolution ger. Nej, nu ska det handla om hur Victor Wennerholm behandlar immateriella rättigheter. Eftersom han är moderat politiker och därtill son till självaste justitieministern blir den saken inte helt ointressant.

Tidigare i somras fick Charismatic Revolution HB en ny webbsida, fÜr vilken Victor Wennerholm själv uppger sig vara ansvarig. Notera sidhuvudet som hela tiden visas:

Som en del av sidhuvudet integrerar Charismatic Revolution logotyperna fÜr 11 stora massmediefÜretag: TV4, SvD, SR, NRJ, Expressen, Rix, Aftonbladet, TV5, DN, Mix Megapol och SVT. Om man letar runt lite pü sidan upptäcker man att dessa massmedier alla har uppmärksammat fÜretagets verksamhet, vilket jag antar att Victor Wennerholm är himla stolt Üver. Hur som helst är detta allt annat än uppenbart när man surfar runt pü sidan. Logotypernas syfte tycks vara att fü det att framstü som att Charismatic Revolution har ett affärsmässigt samarbete med mediefÜretagen. Jag är inte jurist, men tÜrs ändü säga att detta är ett solklart fall av varumärkesintrüng.

När mediebolagens jurister upptäcker sidan sü kan Victor Wennerholm räkna med att en hel drÜs av hotfullt formulerade brev. Där kommer att antydas saftiga skadestünd om inte logotyperna tas bort. Man kan früga sig om hans mamma har sett hemsidan. Reagerade hon dü inte, hon som trots allt är ansvarig minister fÜr att upprätthülla lagar till skydd fÜr varumärken? Fast eftersom den nya sidan bara är ett par münader gammal är det fÜrstüs fullt mÜjligt att hon inte har sett den.

En extra skruv pü historien ges av att Victor Wennerholm vid tidigare tillfälle har uttalat sig i pressen süsom aggressiv fÜrsvarare av det egna fÜretagets immateriella rättigheter. Det var efter att Eva Dozzi publicerat romanen Pick up, tänkt som en kritik av PUA-kulturen. Den baserade sig delvis pü just de kurser som ges av Charismatic Revolution och bokens inledningsord visade sig vara kopierade frün Charismatic Revolutions blogg, men fÜrlaget hänvisade fÜrstüs till citaträtten. Victor Wennerholm nÜjde sig inte med detta, utan uttalade sig i DN:

– FÜrutom upphovsrätten finns en annan del av juridiken som säger att om hon byggt sü stora delar av boken pü vür verksamhet, att hon inte hade kunnat skriva den utan oss, sü für hon inte gÜra det utan vürt godkännande, säger en av CR:s ägare Victor Wennerholm.

Vilken denna andra del av juridiken skulle vara är hÜljt i dunkel. Klart är dock att om den funnes sü skulle journalistik i allmänhet vara omÜjlig att bedriva. Alla de journalister som i ür ger ut bÜcker om Sverigedemokraterna skulle vara tvungna om att fÜrst be om Sverigedemokraternas godkännande, och sü vidare. Men kanske fÜresprükar denna moderatpolitiker, som tillika är justitieministerns son, en südan lag?
PĂĽ forumet avhĂśll sig Victor Wennerholm frĂĽn de juridiska spekulationerna. I stället gjorde han sig lustig Ăśver hur namnen pĂĽ Eva Dozzis romanfigurer klingade “gay”.

Om du vill se Victor Wennerholm i Stockholms kommunfullmäktige är det bara att stoppa en moderat valsedel i lüdan. Helst ska det vara valsedeln fÜr Norrmalm–Östermalm–Gamla Stan, där han üterfinns pü plats 29, vilket dock är en bra bit under Anton Abele. Om du däremot inte känner dig ÜverfÜrtjust Üver tanken pü snubbar som dessa i politiken, dü kan du alltid fundera pü att annat parti.

Det har kommit en ny bok som behandlar den nätpolitiska debatten från olika håll, med namnet Efter The Pirate Bay. Redaktörer är Jonas Andersson, mediaforskare med intressen åt det digitala och Pelle Snickars, docent i filmvetenskap och verksam som forskningschef på Kungliga biblioteket, som ger ut boken i serien Mediehistorisk arkiv.

Förutom att den erbjuds till ett sympatiskt pris, känns antologin med sina 17 bidrag ovanligt intressant och aktuell, med texter från många av de som märkts i den nätpolitiska debatten i det senaste. Kul att vara med i en bok som kostar runt 70 kronor och som släpps fritt (här är en pdf) under Creative Commons-Licens istället för en som kostar 1534 kr och som är inlåst och svåråtkomlig.

Vi är ett par stycken som utvecklar teman relaterade till metaforanvändning, något även en av de bidragande författarna, Rasmus Fleischer, uppmärksammat. Här kan jag lyxa till med att låta Rasmus recension stå för fiolerna i vad mitt bidrag handlar om:

Detta problematiseras av Stefan Larsson som belyser hur metaforerna flöde och exemplar samexisterar. Även de kommersiella aktörer vars affärsidé är att erbjuda flöden måste förhålla sig till det juridiska ramverk som utgår från att de som flödar ändock är enskilda exemplar, försedda med en tänkt prislapp. Därav de fullständigt absurda siffror som Stockholms tingsrätt räknade ut i skadeståndet för The Pirate Bay.
Stefan Larssons bidrag till antologin är även det som mest uttalat teoretiserar metaforernas betydelse. Hans utgångspunkt är en bok som har utövat stort inflytande inom kognitionsforskningen, Metaphors we live by (1980) av George Lakoff och Mark Johnson. Dessa hävdar att inte bara vårt tänkande utan även vårt handlande är djupt metaforstyrt. Nätets politik kan då förstås som en strid om vilka metaforer som ska gälla.

Det är en bra beskrivning, även om sista meningen förenklar. Många i antologin skriver om vad vi uppfattar som tydliga figurativa metaforer, men en poäng jag vill lyfta fram i min text är att metaforanvändningen går till på ett mer fundamentalt plan än så. Det blir ju lite pedagogiskt svårt eftersom jag själv ägnar mest möda åt en explicit metafor som just ingår i ett slags kamp om nätets politik. Exemplarmetaforen är dock av ett sådant slag att vi inte lika lätt uppfattar den som en metafor, som vi kanske enklare gör med ”molnet” i cloud computing eller ”pirat” i piratpartiet.

En längre poäng i min text än den Fleischer redovisar är att rätten inte alls är värderingsfri, om någon trodde det, men också att den kan leda till absurda konsekvenser utan att det ens uppmärksammas som något inneboende problem hos rätten. Jag analyserar en central del hos upphovsrätten i termer av konceptuella metaforer. Metaforer brukar ju betraktas som något uteslutande knutet till språkliga konstruktioner snarare än tankemässiga. Som kontrast till minimalistiska föreställning av metaforer har språk- och kognitionsforskarna George Lakoff och Mark Johnson visat att ”metaforer finns överallt i vårt vardagsliv, inte bara i språket utan även i tanke och handling. Våra vanliga begreppsmässiga system, enligt vilka vi både tänker och agerar, är i grunden metaforiska till sin karaktär”. Metaforer och de föreställningar de bygger på uppstår ur vårt interagerande med vår fysiska och sociala omgivning. De är härledda ur kroppsliga upplevelser (”balansen” håller dig upprätt; ”mer är upp” för när du lägger saker på varandra så höjs högen ”uppåt”) (Lakoff 1993, s 240), visuella bilder (lagens ”långa arm”). (se Berger 2009, s 262-266).

Med detta konceptuella metaforbegrepp kan man analysera sig in bakom dolda värdestrukturer i formuleringar. Speciellt intressant blir det i rättsliga formuleringar, eftersom dessa har en explicit maktapparat knuten till sig som kan styra marknader, låsa in människor, premiera monopol och så vidare. Vidare kan man säga att kan man kontrollera formuleringen av dessa imperativ kan man även rama in föreställningar om hur verkligheten är uppbyggd. Och om man skulle vilja protestera mot imperativet, men inte förstått att man redan köpt och tagit till sig den metaforapparat som det är uppbyggt kring så kommer man finna sig i den extremt utsatta och svårmanövrerbara positionen att man inte bara försöker argumentera mot imperativet men också förhåller sig i underläge eftersom man låtit sin motståndare rama in debatten med sin version av tillvaron.

En sådan dold värdestruktur i upphovsrätten är dess bundenhet till ”exemplar” och därmed kontroll över dessa. När de exemplar som upphovsrätten reglerade i en analog tillvaro också skulle regleras i en digital tillvaro expanderades begreppet ”exemplar” till att innefatta även de digitala ”exemplaren”, trots att dessa inte är bundna av samma begränsningar och karakteristika som sina föregångare. Konsekvenserna blir – tada – stundtals absurda.

Rasmus gör förresten en bra och viktig samtidshistorisk exposé i antologin, fylld av rättssociologiska poänger som att enskilda lagförslag som rör nätmiljön inte kan betraktas utifrån sin omedelbara (tänkta) effekt. Konsekvenserna är långt större och mer svåröverblickbara än så. Nätets karaktär är sådant (generativt) att entiteter kan splittras upp eller aggregeras, som The Pirate Bay, flödena gömmas, anonymisering förstärkas, krypteras, och alternativa lösningar erbjuds ständigt, om det så är mot spotifyreklamljudet eller bevarande av den data som streamtjänsterna är menade att inte lämna kvar. Exposén är viktig just för att den nyanserar allt det som vi retrospektivt tenderar att helt vulgärt förenkla och polarisera. Rasmus diskuterar inledningsvis piratestetikens död, som jag även varit inne på i en post och diskuterar metaforrelationen vatten och Internet. Rasmus kretsar påfallande ofta kring rättens roll i nätpolitiken, vilket gör hans text rättssociologiskt intressant, om man nu inte skulle tilltalas nog av nätpolitiska analyser.

Övriga medverkande i Efter The Pirate Bay är

Jonas Andersson, Leif Dahlberg, Andreas Ekström, Rasmus Fleischer, Lars Ilshammar, Peter Jakobsson, Daniel Johansson, Nicklas Lundblad, Tobias Nielsén, Karl Palmås, Kristoffer Schollin, Karl Sigfrid, Pelle Snickars, Oscar Swartz, Johan Söderberg, Nina Wormbs.

Andra om boken:
Andreas Ekström
Staffan Malmgren om dess licens
Copyriot var först ut med tillgängligörande.

Jag har varit inne på tankekonstruktionernas inlåsningar i upphovsrätten tidigare, i termer av conceptions, eller föreställningar. Och har skrivit om det i en antologi från presentatörer på FSCONS 2008. Finns i tryck här.

Spara och/eller dela med dig:

Reykjavík, hÜsten 2008. Kollapsen av Islands finansväsende fÜljdes av ständigt tilltagande demonstrationer mot regeringen. Efter tre münader och lite türgas avgick regeringen, vilket fÜrvisso var ett krav som demonstranterna hade ställt. Ändü sammanfattade nog ingen känslan pü gatan bättre än den här mannen:

Helvítis fokking fokk! En av Islands mer välkända tevekomiker iscensatte i en sketch hur det troligen gick till när plakatet producerades:

Komikerns namn är JĂłn Gnarr och hans populära parodier pĂĽ isländsk politik fortsatte. Ett av hans drag var att starta en parodi pĂĽ ett populistiskt parti: Besti flokkurinn, “Det bästa partiet”. Detta var ett ĂĽr efter HelvĂ­tis fokking fokk, i slutet av 2009. Ett halvĂĽr senare valdes JĂłn Gnarr till borgmästare i ReykjavĂ­k.
Vid lokalvalet i vüras blev Besti flokkurinn, till flertalets fÜrvüning, stÜrsta parti med 35 procent av rÜsterna. Samtliga Üvriga partier fÜrlorade mandat i proportionerlig utsträckning: alla andra partier fÜrlorade mandat i ungefär lika hÜg utsträckning: konservativa Självständighetspartiet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet de grÜna och det agrarliberala Framstegspartiet. Jón Gnarr kunde diktera villkoren fÜr en koalition: Endast de partier vars ledamÜter sett alla fem säsonger av The Wire kunde komma pü früga. Sedan i somras styrs Reykjavík av en koalition mellan Besti flokkurinn och socialdemokraterna.

JĂłn Gnarr kallar sig fortfarande fĂśr “anarkist”. Hans bakgrund är inom den isländska punkscenen. Island är litet – hans fru uppges vara bästa vän med BjĂśrk GuĂ°mundsdĂłttir, om det skulle intressera nĂĽgon. En av valparollerna fĂśr Besti flokkurinn var att avskaffa korruptionen genom att delta i den helt Ăśppet. SĂĽvitt jag fĂśrstĂĽr har JĂłn Gnarr levt upp till detta genom att anställa gamla punkrockare i administrationen. Ă„ven andra paroller, sĂĽsom fri tllgĂĽng till handdukar pĂĽ stadens badhus, tycks det nya styret fĂśrsĂśka leva upp till.
Andra paroller är svĂĽrare att realisera. Exempelvis gick Besti flokkurinn även till val pĂĽ att kräva en järnridĂĽ kring varje familj, eftersom familjen är det viktigaste som finns och fĂśrtjänar starkast mĂśjliga skydd. Inte fĂśr inte har partiet beskrivits som “anarko-surrealistiskt”.
Vad är anarkosurrealismens svar pü frügan om vem som ska styra Reykjavíks kommunala energibolag, en av stadens centrala maktpositioner? Inte sü spännande som münga nog kan ha hoppats. Besti flokkurinn har tillsatt en affärsman som anses besitta kompetensen fÜr att reda upp i det kaos som även drabbat energibolaget, mot en münadslÜn pü sisüdär en miljon isländska kronor.
“Om folk hade vetat detta sĂĽ hade de nog inte rĂśstat pĂĽ JĂłn Gnarr”, berättar filosofen BjĂśrn Ăžorsteinsson fĂśr mig utanfĂśr Färgfabriken, efter seminariet om “Nordens u-land”. Han är fĂśga road av JĂłn Gnarr. Sista talaren pĂĽ seminariet, konstnären Hildur MargaretardottĂ­r, var däremot själv engagerad i Besti Flokkurinn och valde att avsluta det hela med att visa partiets valsĂĽng – en version av Tina Turners “Simply the best”:

Besti Flokkurinn har trollat partipolitiken – for the lulz. Att ta ställning till det hela är ytterst svürt, om inte omÜjligt, fÜr den som inte själv har erfarenhet av den mycket speciella situation som sedan tvü ür rüder pü Island. Allting kretsar dessutom kring personen Jón Gnarr, i vilken sküdespeleri och politik nu fullständigt har flutit ihop. Kanske kan resultatet rentav benämnas som en postdramatisk populism och om det begreppet är omÜjligt att bli klok pü sü är det desto mer passande fÜr att beskriva det politiska läget pü Island.

Jag kan tänka mig tvü olika tolkningar av Besti Flokkurinns valseger. Utifrün ett pessimistiskt perspektiv är det lättare att se positivt pü trollkonsten. Jón Gnarr kan nämligen effektivt ha blockerat vägen fÜr nügonting mycket sämre. Längtan efter en stark ledare är en av münga politiska passioner som idag samexisterar pü Island. Men det är svürt att tänka sig att nügon skulle lyckas med det populistiska tricket när Jón Gnarr redan har genomfÜrt det – som parodi. DärfÜr är det svürt att fÜreställa hur en isländsk Berlusconi, eller liknande, skulle kunna stü upprätt och bibehülla sitt strülkastarljus.
Eller sü utvecklas Jón Gnarr en helt ny typ av populistisk ledarfigur, bortom berlusconismen. Risken är liten men kan inte uteslutas, särskilt inte med tanke pü hur münga günger Berlusconi avfärdades som en pajas. Jón Gnarr mü kalla sig fÜr anarkist men han bär enligt sina kritiker pü ett auktoritärt drag. Och om han fÜrsvinner är frügan vem som intar den upplysta platsen – i värsta fall ersätts ett lulztroll med ett sorgetroll.

Bortsett frün dessa pessimistiska resonemang sü har vänsterintellektuella som BjÜrn Þorsteinsson ett mer närliggande skäl att vara skeptiska mot Jón Gnarr. Hans intüg i politiken, menar de, har mest av allt blockerat ett genuint folkligt engagemang fÜr samhällsfÜrändring.

Eftersom det här inlägget även blev ett üterupplivande av trolltygsserien blir det väl lämpligt att avsluta med ett typiskt citat frün Reykjavíks nya borgmästare Jón Gnarr. FÜljande är ett utdrag ur ett slags programfÜrklaring (tipstack till Johan Folin):

I am one of many Icelanders that believe in elves and trolls. I mainly believe in Moomin elves. It is more of a certainty than a belief. I have seen them and touched them. I know they exist. I have been to Moominworld in Naantali, Finland. I have evidence; photographs, video recordings and witnesses. I had a good talk with Moomin Papa. He told me that life in Moominvalley was much better after Finland joined the EU. He encouraged us Icelanders to join the EU. He also said that the Moomins had always existed, long before Tove Jansson “invented” them. The Moomins are eternal, at least in books.

Internet Archive, NASA, & Flickr lanserar nu NASA on The Commons för att tillgängliggöra NASAs otroliga bildsamling. Som andra deltagare på Flickr kommer NASA on The Commons tillåta besökare att lägga till taggar, nyckelord mm

“NASA’s long-standing partnership with Internet Archive and this new one with Yahoo!’s Flickr provides an opportunity for the public to participate in the process of discovery,” said Debbie Rivera, lead for the NASA Images project at the agency’s headquarters in Washington. “In addition, the public can help the agency capture historical knowledge about missions and programs through this new resource and make it available for future generations.”

Läs mer om NASA on The Commons.

Bild: Albert Siepert Points Out Highlights of Apollo 10 Liftoff to Belgium King and Queen (No known copyright restrictions)

Collection: NASA Great Images in Nasa Collection. Full Description: Kennedy Space Center Deputy Director for Administration, Albert Siepert, seated at left on third row, points out highlights of Apollo 10 liftoff to Belgiums King Baudouin and Queen Fabiola. Next to the queen is Mrs. Siepert. Former Vice President Hubert Humphrey, in baseball cap at right, talks with Mr. And Mrs. Emil Mosbacher, seated next to him. Mr. Mosbacher is the Chief of U.S. Protocol. The Apollo 10 astronauts were launched by an Apollo/Saturn V space vehicle at 12:49 pm EDT, May 18, 1969, from KSC launch complex 39B. Date: 05/18/1969 Original url: grin.hq.nasa.gov/ABSTRACTS/GPN-2002-000010.html

Vännen Cyberlaw är en av Sveriges ursprungliga bloggar kring teknologi och juridik har varit tyst alldeles för länge. Därför var det enormt kul att se att Kalle bloggade nyligen om en intressant försök till att öka tillgängligheten till klassisk musik genom att befria den från upphovsrättens begränsningar. Cyberlaw skriver om ett spännande projekt på Kickstarter:

Upphovsrätten gäller som bekant under upphovsmannens livstid och därefter ytterligare 70 år. Varför har då även en CD med Beethoven, som dog för 183 år sedan, symbolen © precis som vilken annan skiva som helst? Jo det beror på att det är flera rättigheter inblandade när musik spelas in. Musikerna som framför musiken har rättigheter, den som har framställt inspelningen har rättigheter, osv… Trots att Beethovens verk i sig är fria är det alltså inte lätt att hitta en fri inspelning av dem. Det försöker projektet Musopen ändra på. De samlar in pengar för att helt enkelt hyra en orkester för att spela in klassisk musik och därefter avsäga sig alla rättigheter till den.

De samlar in pengar genom Kickstarter, vilket innebär att man inte ger dem pengar direkt utan lovar att ge dem pengar om de lyckas samla in tillräckligt många löften för att projektet ska bli av. Når de målet inom den utsatta tiden dras den summa man lovat från kreditkortet, annars betalar man inget.

Det är inte ovanligt att bloggare går igenom skrivtorka men det är alltid kul när en bekant röst kommer tillbaka från tystnaden. Välkommen hem Cyberlaw!

Jag har tidigare skrivit om PortableApps, ett väldigt bra sätt att ta med sig kontoret i på ett USB-minne. Nu har programsviten blivit ännu bättre.

Jag hade inte använt PortableApps på ett litet tag när jag köpte ett USB-pinne, just för att ha PortableApps på. Då jag installerade upptäckte jag att det glädjande nog går att få in två av mina favoritprogram Dropbox och Zotero. Det kunde man inte innan, i alla fall inte utan mycket pillande.
Med Dropbox synkroniserar man filer via molnet. Därför behöver man inte synkronisera USB-pinnen manuellt då man kommer hem, utan arbetar alltid med de senaste versionerna av sina dokument. USB-minnen är numera så stora att man både får plats med PortableApps och en DropBox på några GB.
Zotero är en suverän referenshanterare som installeras som ett tillägg till Firefox.
Det var enkelt att få igång programmen. En portabel Dropbox laddade jag hem härifrån. Den måste installeras i Windows. Filen läggs på USB-stickan och installeras som vanligt. Därefter är det bara att länka Dropboxen till sitt Dropboxkonto. Om den varianten av portabel Dropbox inte fungerar på ditt USB-minne, finns det länkar till andra varianter på sidan jag länkar till som kanske passar bättre.
Zotero var litet pilligare. Jag fick ändra sökvägarna i Zoteroinställningarna i Firefox till:
Java UNO runtime Directory: file:///F:/PortableApps/OpenOfficePortable/App/openoffice/URE/java/
soffice executable directoy: file:///F:/PortableApps/OpenOfficePortable/App/openoffice/program/

F: är namnet på min USB-pinne. Därefter fungerade Zotero klockrent. Det installeras i den portabla versionen av OpenOffice.

Att Zotero fungerar beror på att man lagt till Java i Portable Apps. Det gör både att fler Internetsidor fungerar som de ska och att man kan lägga till flera bra tillägg, som Zotero.

PortableApps, som var mycket bra, har blivit ännu bättre!

Om du är intresserad av att testa Dropbox så klicka på den här länken. Då får både du och jag 250MB extra lagringsutrymme i molnet.

Igår kom den efterlängtade betan ut med den kommande versionen av XBCM som har arbetsnamnet Dharma. Man hoppas på att det ska bli en kort pre-release cykel, vilket förmodligen beror på att den kommande versionen är något försenad. Man har arbetat på Dharma i över 9 månader och man är onekligen stolt över resultatet.

Det är en hel del förbättringar i den kommande versionen, du kan om alla nyheter på deras hemsida med alla milstolpar. En av dom större nyheterna är det nya tilläggssystemet. Det som inte tillhör kärnan i XBMC ses numer som ett tillägg. Så i framtiden kommer scrapers, teman etc att uppdaterats automatiskt (Om dom inte är inaktiverad).

Installera XBMC 10.00 Beta 1

Tänk på att detta är en beta-version och var noga med att ta en backup av nuvarande inställningar innan du börjar. Du ordnar enklast en backup med kommandot:

cp .xbmc .xbmc_bak

Den nya betan finns tillgänglig via deras PPA-förråd XBMC SVN BUILDING. Du lägger till förrådet med kommandot:

sudo add-apt-repository ppa:team-xbmc-svn/ppa

Uppdatera ditt mjukvaruförråd:

sudo aptitude update

Installera senaste builden med Dharma:

sudo aptitude install xbmc

Om du redan har XBMC installerat installerar du tillgängliga uppdateringar:

sudo aptitude safe-upgrade

Det går mycket bra att göra terminalen transparent så att skrivbordbakgrunden syns. Genomskinlighets-graden kan ställas in.

För support finns jag hos http://ubuntu.se

Hur gör man ?

Dagens gästbloggare är Rebecka Gustafson, nybliven student från samhällsvetenskapligt program på Enskilda Gymnasiet, berättar i sitt gästinlägg om historien hur Creative Commons blir hennes genväg till att hitta bilder till Webbstjärnan webbplats.

—

Bev’s Grrday Cupcakes by abakedcreation CC (by, nc, nd)

En hemsida är ingenting utan innehåll. Jaha tänker vissa och skriver lite text. Men på internet är en text inte mycket utan bilder, utan något som fångar besökarens uppmärksamhet och håller blicken kvar tillräckligt länge för att upptäcka texten.

Under sommaren har jag jobbat med att förnya en hemsida och en av mina uppgifter har varit att hitta bilder att komplettera texterna med. Men inte vilka bilder som helst, vi skulle använda bilder licenserade under Creative Commons.

Till en början var jag föga imponerad. Det var jobbigt att leta sig igenom Flickr:s aldrig sinande utbud utan att garanteras ens ett par användbara bilder. Det var omständigt att skriva erkännanden, hålla reda på vilken förkortning som hör till vilken licens och att slutligen länka all information tillbaka till källan. Jag kände hur mitt tålamod minskade i takt med de sidor med bilder jag betade av.

Relatera till bilden

Men så kom vändningen, den ni visste skulle komma för annars skulle jag aldrig skriva den här texten. Någonstans bland alla ratade bilder började jag hitta bra bilder, bilder med ett budskap. Och egentligen behövde budskapet inte vara särskilt sammankopplat med texten bilden skulle placeras med. Det viktiga var att bilden skapade ett intresse hos mottagaren.

De flesta människor som ser en text tillsammans med en bild tror automatiskt att dessa två element har något gemensamt – och skapar då själv en gemensam nämnare även om den från början inte är självklar. Så trots att jag bara valde en bild för att den var ”fin” och inte hade så mycket mer tanke bakom det hela, så kommer någon annan ändå göra en ganska logisk koppling mellan bild och text.

Kärlek, frihet och attribut

Insikten att bilderna inte behöver vara relevanta så länge de är intressanta fick mig att sluta söka på ord som ”Skolor” och ”barn” och istället söka på begrepp som FRIHET och KÄRLEK. Vill man göra det hela extra spännande kan man dessutom välja ”Interesting” istället för ”Relevant” i vänstra hörnet på Flickr.

I samma veva började jag även lära mig licenser och förkortningar vilket gjorde det lättare att göra erkännanden (Det tar fortfarande tid, men det hör till. Antingen lägger man ner tid på att skriva attribut eller så är man utan bild. Ett enkelt val). Jag hade kommit över den berömda tröskeln, sett slutet av tunneln, lärt mig cykla. Ja, ni fattar.

Bilden leder till texten

Nu är Creative Commons ett hemligt sällskap, som jag fått tillgång till, en genväg till bilder. Det är underbart att inte behöva oroa sig för Upphovsrätt och tillstånd hit och dit. Det är underbart att kunna ge texter på nätet en ny dimension i form av bilder. Men det allra bästa just nu är min senaste upptäckt på Flickr. Nämligen användaren ”abakedcreation” och bilderna på hennes fantastiska cupcakes. Jag kan inte sluta titta på dem och vill allra helst använda ALLA till hemsidan, som jag jobbar med.

Och jag tänker i min egen lilla enfaldiga värld att om jag inte kan sluta titta på dessa bilder – ja då gäller det alla andra också. Och om man vill stanna på sajten för att bilderna är fina kanske man passar på att läsa texterna också.

Tips!

-Gör koncept av dina bilder. Hittar du en användare som har bilder du gillar licenserade under CC – använd flera av dessa bilder och skapa en röd tråd. Kristina Alexanderson gör exempelvis det i sina powerpoints om webben i skolan. Det skapar ett större sammanhang och därmed ett intresse för något mer än själva innehållet.

-Think outside the box. Använd inte självklara ord när du söker efter bilder på Flickr – sök istället på bredare begrepp som ger mottagaren större möjlighet att associera och relatera. Tänk symboler och liknelser hellre än illustrationer.

-Du kommer sällan hitta det du letar efter, men har du tålamod kommer du förmodligen hitta något mycket bättre.

En rĂśd trĂĽd som lĂśper genom mĂĽnga av bidragen till nya antologin Efter The Pirate Bay

är nätets metaforer. En sĂśkning i pdf:en visar att en rad av de medverkande diskuterar ämnet: Jonas Andersson (fil.dr. i medievetenskap), Leif Dahlberg (docent i litteraturvetenskap), Peter Jakobsson (doktorand i medievetenskap), Daniel Johansson (industridoktorand i datavetenskap), Stefan Larsson (doktorand i raĚˆttssociologi), Nina Wormbs (docent i teknikhistoria) samt jag själv. Här fĂśljer ett fĂśrsĂśk att bringa ordning bland de olika slag av nätmetaforer som diskuteras.

Nina Wormbs rĂśr sig pĂĽ ett mer Ăśvergripande plan än oss andra, genom att diskutera hur “tekniken” i sig har en metaforisk funktion. Sveriges självbild handlar till stor del om att ligga “i teknikens framkant”. DĂĽ banaliseras lätt ett begrepp som “digital”, skriver hon:

I den samtida debatten har det vuxit fram en retorik daĚˆr analog betyder gammal och digital innebaĚˆr ny och modern. Det aĚˆr en foĚˆrenkling av sakernas tillstaĚŠnd som aĚˆr olycklig foĚˆr politiken i allmaĚˆnhet, och medie- och kulturpolitiken i synnerhet, eftersom den skymmer sakfraĚŠgorna. Saker och ting blir naĚˆmligen inte automatiskt baĚˆttre foĚˆr att de aĚˆr digitala.

Jonas Andersson berĂśr kort hur “nätet” som metafor kan brytas ner i tvĂĽ: fisknätet kontra spindelnätet. “Dessa tvaĚŠ diagrammatiska strukturer finns haĚŠrdkodade i naĚˆtets underliggande tekniska kommunikationsprotokoll: TCP/IP samt DNS.”

Övriga bidrag diskuterar metaforer fÜr nätet och dess bruk. Dessa visar sig grovt talat kunna delas upp pü samma sätt som planetens yta: en hel del land men ännu mera vatten.

Peter Jakobsson diskuterar allmänningen som utbredd metafor, vilken bär med sig en historisk parallell till jorden och dess inhägnande. En av hans slutsatser blir att “instängningsmetaforen” hĂĽller pĂĽ att tappa i kritisk potential. Detta eftersom kommersiella intressen i allt hĂśgre grad bĂśrjat använda nätet som en plats fĂśr produktion och inte bara som distributionsmedium.

Vi andra pratar pĂĽ olika sätt om vatten. Innan jag gĂĽr in pĂĽ att referera vad vi skriver mĂĽste jag gĂĽ in pĂĽ en viktig fĂśregĂĽngare, skriftställaren Paul ValĂŠry (1871–1945). Redan ĂĽr 1928 skrev han nämligen i essän “La conqueĚ‚te de l’ubiquité”:

Precis som vatten, gas och elektricitet leds in i vaĚŠra hus foĚˆr att tillgodose vaĚŠra behov paĚŠ enklaste saĚˆtt, saĚŠ kommer även bilder och ljud att dyka upp och foĚˆrsvinna med en enkel handroĚˆrelse

Orden framstür nästintill som profetiska. Nügra ür senare citerades de av Walter Benjamin i essän om reproducerbarheten. Denna remixades i sin tur av Sebastian Lßtgert, en remix som vi Üversatte till svenska och lät trycka i Piratbyrüns antologi Copy Me (2005). Paul ValÊrys ord lades där i munnen pü Steve Jobs och flertalet läsare trodde säkert att det ocksü att metaforen var hans – sü väl Üverensstämmer den med den kommersiella logik som nu bÜrjar blomma ut ordentligt.

Daniel Johansson tar i sitt bidrag till Efter The Pirate Bay sin utgĂĽngspunkt just i flĂśdesmetaforen “musik som vatten”. FĂśr tio ĂĽr sedan framstod den fortfarande som subversiv. Numera är den fullt accepterad av skivbolagen – ĂĽtminstone som metafor.
Detta problematiseras av Stefan Larsson som belyser hur metaforerna flÜde och exemplar samexisterar. Även de kommersiella aktÜrer vars affärsidÊ är att erbjuda flÜden müste fÜrhülla sig till det juridiska ramverk som utgür frün att de som flÜdar ändock är enskilda exemplar, fÜrsedda med en tänkt prislapp. Därav de fullständigt absurda siffror som Stockholms tingsrätt räknade ut i skadestündet fÜr The Pirate Bay.
Stefan Larssons bidrag till antologin är även det som mest uttalat teoretiserar metaforernas betydelse. Hans utgüngspunkt är en bok som har utÜvat stort inflytande inom kognitionsforskningen, Metaphors we live by (1980) av George Lakoff och Mark Johnson. Dessa hävdar att inte bara vürt tänkande utan även vürt handlande är djupt metaforstyrt. Nätets politik kan dü fÜrstüs som en strid om vilka metaforer som ska gälla.

Jag ägnar en del av mitt kapitel üt en Üverblick Üver hur olika former av vatten under ürens lopp har använts som metaforer fÜr det som sker i datornätverk.
Fryst form: William Gibson etablerade “is” som begrepp fĂśr barriärer av kod. Flytande form: Surfandet pĂĽ oceanen och i bukten. VĂĽgen och strĂśmmen, floden och rännilen, torrent och streaming. Gasform: Myten om molnet. (VarfĂśr har ingen fĂśrsĂśkt sig pĂĽ en nätmetereologisk ĂĽtskillnad mellan cirrus, stratus och cumulus?)

Vattenmetaforerna gĂśr det fĂśrfĂśriskt lätt att fĂśreställa sig en “naturlig” rĂśrelse frĂĽn is till ĂĽnga. “Allt som är fast fĂśrflyktigas” är en formulering som Karl Marx använde fĂśr att beskriva det kapitalistiska produktionssättet, senare använt av sociologen Zygmunt Bauman fĂśr att beskriva den “flytande modernitet” som enligt honom har ersatt en tidigare modernitet som var “fast”. (Sociologer i allmänhet gillar inte att prata om kapitalet, sĂĽ när de analyserar hur varuformen och det kapitalistiska produktionssättet har brett ut sig sĂĽ använder de hellre ordet “modernitet”.)
Leif Dahlberg djupzommar det Ăśppna havet som metafor fĂśr piratterritoriet. Han fĂśrklarar sitt syfte som att “utforska det slags flytande rumslighet som utmaĚˆrker piratens verksamheter /…/ liksom motreaktioner som paĚŠ olika saĚˆtt foĚˆrsoĚˆker goĚˆra havet mindre vaĚŠtt.”
Motsatsställningen mellan land och hav stür i centrum, medan däremot himlens olika moln hamnar utanfÜr bilden. Hur som helst är det gedigen idÊhistoria, där Leif Dahlberg spürar intresset fÜr det flytande tillbaka till Hegel, fÜr vilken havet är industrikapitalismens karakteristiska rum. Detta har paralleller till hur Deleuze och Guattari beskriver havet som urtypen fÜr det släta rummet, kontrasterat mot fastlandets räfflade rum.
Genom dessa olika referenspunkter ställs frĂĽgan om periodisering. Ă„r det rimligt att tänka sig att vi lever i en mer “flytande” eller rentav gasformig epok än tidigare? Jag är skeptisk, som sagt. SĂĽ här skriver jag i mitt kapitel:

Allt som är fast fÜrflyktigas. Om modernisering fÜrstüs som en naturlag, blir nätets hydrologi lätt till teleologi. Vurmen fÜr molnet rymmer en südan tendens. Men vatten rÜr sig i kretslopp. Frün molnen faller regn, hagel och snÜ. En del hamnar i havet medan annat füngas upp i dimmiga regnskogar och frusna glaciärer, underjordiska sjÜar och stinkande kloaker. Dessa platser erbjuder en rikedom av metaforer fÜr dem som inte vill reducera utvecklingen till bilden av allmän avdunstning upp i det blü.

Officiella släpphändelsen fÜr Efter The Pirate Bay äger rum som en del av Pressklubben Desken pü baren Küken i Stockholm, onsdagen den 8 september. Men redan nu kan boken alltsü laddas hem i pdf-format.

Det har nu kommit en ny uppdatering från Diaspora-projektet, det decentraliserade sociala nätverket (se mitt tidigare inlägg ”Diaspora efter en månad – utvecklas som planerat”).

Datumet för release är nu äntligen satt! Den 15 september befrias, öppnas och släpps äntligen källkoden och vi kommer förhoppningsvis att se Diaspora spridas över Internet som en löpeld. Versionen som släpps då kommer förvisso inte att vara en färdig produkt, men de har lovat oss en början på något stort.

Projektets stora budget låtit dem ta hjälp av professionella designers och programmerare utifrån. De har gjort vissa omprioriteringar; avancerade funktioner som insticksmoduler och API:er har prioriterats ner till fördel för enklare och populärare funktioner. Två av de fyra gruppmedlemmarna har valt att inte fortsätta på sin universitetsutbildning efter sommaren för att kunna fortsätta arbeta på Diaspora. Över huvud taget tycker jag att det ser väldigt ljust ut för projektet!

RockbjÜrnen, Grammis och regeringens musikexportpris i all ära – Polarpriset är i grunden lika meningslÜst. Att det kringgärdar sig med kungakronor och massor av miljoner fÜrändrar knappast den saken.

FÜr tvü ür sedan drog sig Musikaliska Akademien ur och nu üterstür bara ett ovanligt välfinansierat jippo. UtanfÜr Sveriges gränser är det ingen som bryr sig. Numera leds styrelsen av en representant fÜr Bonnier-koncernen medan priskommittÊns ordfÜrande är allas vür Content_is_King.

Riktigt vad Polarpriset som belĂśnar är oklart. Enligt den praxis som vuxit fram ges det till tvĂĽ individer per ĂĽr. Den ena representerar västerländsk konstmusik, den andra populärmusik (inklusive jazz). Det rĂśr sig om artister och/eller kompositĂśrer, med Robert Moog som enda undantag. Emellertid tillĂĽter stadgarna i princip att alla mĂśjliga “extraordinära insatser” inom musiklivet belĂśnas. AlltsĂĽ även instrumentkonstruktĂśrer, skivbolagsprofiler, festivalarrangĂśrer och musikkritiker. Att sĂĽ inte sker kan betraktas som ett uttryck fĂśr kulturkreationism. Polarpriset bekräftar den ideologiska fixeringen vid upphovsmannen, producenten av “content”.

FĂśrvisso tillĂĽter stadgarna även att Polarpriset delas ut till institutioner. SĂĽ har dock aldrig skett, om vi nu inte ska räkna den allra fĂśrsta gĂĽngen ĂĽr 1992. Den gĂĽngen gick Polarpriset till… (trumvirvel, tillräckligt lĂĽng fĂśr att plocka fram skämskudden) …Baltikum!

“Kan man tävla i musik?” är en ointressant frĂĽga, särskilt i sammanhang som detta. Polarpriset är inte en tävling utan en bekräftelse av personliga insatser om vilkas betydelse konsensus redan rĂĽder. DärfĂśr saknar Polarpriset all form av positiv funktion fĂśr det allmänna musiklivet. De som fĂĽr pengarna behĂśver dem inte.
Inte heller fungerar priset som en utgüngspunkt fÜr diskussioner om musikalisk kvalitet. Dü hade det inte bara krävts en djärvare jury utan ocksü ett nischat pris, en tydligare mülsättning.
Meningsfulla utmärkelser fĂśr musikaliska insatser fĂśrutsätter att man pĂĽ fĂśrhand avgränsar en viss del av musiklivet, om inte annat sĂĽ fĂśr att sedan kunna utmana samma gränser. Polarpriset har i viss mĂĽn en sĂĽdan avgränsning i form av den outtalade normen om att ena pristagare ska komma frĂĽn konstmusikens hĂĽll. Men ingen kan pĂĽstĂĽ att priser till Karlheinz Stockhausen, Steve Reich eller Iannis Xenakis skulle bidra till skapandet av en konstmusikalisk kanon. Ej heller sĂĽ med Ennio Morricone, hur viktig han än är. BjĂśrk i all ära, men…

Polarpriset är ett rent bekräftande pris och jag misstänker att även de som gür pü prisgalan gÜr det mest i syfte att bekräfta sig själva.

Dom senaste dagarna jobbade jag med en Macintosh-dator som jag fick. En nästan ny dator med Snow-Leopard installerat. Och jag var och är fortfarande bara begeistert. Systemet är perfekt för mina behov när det gäller audio och video. Jag äger till hälften flera avancerade kameror som jag inte fick igång i Ubuntu vad jag än försökte.

För support finns jag hos http://ubuntu.se

So far så god. Vad har det med Ubuntu att göra ?

Alla vi har kanske varit i någon Internet-café och gjorde förändringar i datorn vi jobbade med och undrade hur det fungerar att allt återställdes efter omstart av datorn där. Ganska logiskt det. Det finns vissa program som t.ex. för Windows Deep-Freeze som återställer allting efter omstart. Nu finns ett sådant program För Ubuntu och är tillgängligt via ( hur annars ) ett Launchpad PPA.

Programmet heter Ofris. Hur installerar man den ?

Efter ett tips från OMG!Ubuntu laddade jag ner en skrivbordsbakgrund som jag anser som extrem snyggt. Men vi har alla olika smaker.....

För support finns jag hos http://ubuntu.se

Hur installerar man den ?

“Nordens U-land – panik eller mĂśjlighet? SĂĽ lĂśd rubriken pĂĽ ett seminarium om utvecklingen i Island som curatorn Jonatan Habib Engqvist styrde upp pĂĽ Färgfabriken i torsdags. Detta ska fĂĽ bilda utgĂĽngspunkt fĂśr tvĂĽ-tre bloggposter. Vi bĂśrjar i konsten och fortsätter till politiken, hela vägen med mot bakgrund av den ekonomiska kollaps som hĂśsten 2008 katapulterade Island ut i en fĂśrändringsbana som ingen vet vart den leder.

FÜrst ut var DorothÊe Kirsch, chef fÜr CIA (en konststÜdjande myndighet, Islands motsvarighet till svenska Iaspis). Hon talade om hur man kan finansiera ett kulturliv när finanserna gür upp i rÜk.
Kollapsen slog visserligen hürt mot konstprojekt, när süväl sponsrande banker som offentliga bidragsgivare inte kunde leverera de utlovade sponsringspengarna. Ändü tecknade hon en mycket ljus bild av situationen.

BesÜkssiffrorna pü Islands teatrar och musÊer har Ükat med 50 % efter finanskraschen. Det kan bland annat fÜrklaras med att folk inte längre har rüd med turistresor.

Folk inom Islands kulturliv har i finanskollapsens kÜllvatten bÜrjat hjälpas üt pü ett helt nytt sätt. Numera kan kulturprojekt sällan räkna med att fü stora bidrag, utan genomfÜrs i hÜgre grad genom att man lünar ihop materiella resurser frün en mängd olika hüll. DorothÊe Kirsch talade om en ny mentalitet som skapat en tid av nya mÜjligheter.

Ett exempel pü att konsten mür bra av att svälta? Ett belägg fÜr att nedskurna bidrag rentav kan leda till ett uppblomstrat kulturliv? Südana slutsatser vore minst sagt fÜrhastade. FÜr vad som skett hade bara kunnat ske inom ramen fÜr en generell ekonomisk kollaps.

Till saken hÜr ocksü att Island är en geografiskt isolerad Ü – vilket invünarna blev akut medvetna om när ekonomin kollapsade. Tänk om vi skärs av frün omvärlden! Vad ska vi äta? Hur ska vi hülla oss varma? En mycket stor del av befolkningen bÜrjade sticka. Nügon nämnde rentav att det under kollapsens veckor uppstod kÜer utanfÜr garnbutikerna. Inte fÜr att nügon klädbrist hotade pü allvar. Snarare spred sig en allmän DIY-attityd som intuitiv respons pü känslan av att inga befintliga ekonomiska strukturer längre var pülitliga.

Filosofen BjÜrn Thorsteinsson bekräftade bilden i sitt püfÜljande fÜredrag. Tilltron till kollektiv självorganisering har stärkts pü Island – ett land där envar traditionellt har sett sig som sin egen kung och lyckas smed.

På senare tid har jag varit ganska upptagen med en hel del annat och orken för att hålla Lathund uppdaterat har varit ganska dålig. Eftersom Lathund är en ganska välbesökt blogg och den har ett stort personligt värde för mig vore det synd om den bara skulle dö ut efter mer än 3 år. Därför började jag fundera lite på en lösning på problemet och har nu kommit på att skribenter kanske inte vore en så dum idé.

Om du är intresserad av att bli skribent på Lathund får du gärna slänga iväg ett mail till hello@lathund.nu och berätta lite mer om dig själv, samt om du har lite tidigare arbete att visa upp.

PS. Och som alltid är jag väldigt tacksam för enskilda tips och hela bidrag via mail. DS.

Så. Helgen började bra. Mina framtidsplaner föll äntligen, efter mycket spänd väntan, på plats. Från och med onsdag är jag alltså doktorand i rättssociologi vid Lunds universitet, något som känns mycket spännande (men bra!)

Mitt forskningsområde kommer, inte helt oväntat, handla om Internet. Den här gången ligger fokus på nätfilter på olika plan. Den projektbeskrivning som ligger till grund för antagningen till doktorandutbildningen heter “Hur teknik blir till rätt – Om nätspärrar, barnskydd och normer på nätet” och inleds med bland annat:

“Informationsteknologin har i takt med sin frammarsch visat på ett behov av ett ständigt pågående forskningsarbete kring bland annat dess normativa och rättsliga utveckling. Särskilt intressant är frågan om huruvida det går att hantera och reglera Internet, och hur detta i så fall skall göras. Det är kring detta jag planerar att fokusera min forskning.”

Som rubriken avslöjar handlar det om en trestegsraket som jag förstås tänker återkomma till den när det blir aktuellt. Utifrån mitt forsknings- och intresseområde kommer jag också fortsätta arbeta med forskningsprojektet Cybernormer, som jag är en del av sedan starten under våren 2009.

Ibland kan det vara bra att även ta bort data ur en databas. Lägger man till villkor för vilka poster som ska tas bort så slipper man leta upp dom manuellt. Jag utnyttjar en tabell med dessa fält inklusive några poster för att exemplet ska fungera:

Det handlar alltså om ett adressregister där tabellen heter ”Adressregister”.

Gå in i menyn Verktyg/SQL och kopiera in allting som står inom citatet för att få tabellen Adressregister med medföljande data:

CREATE TABLE ”Adressregister”
(”ID” Integer PRIMARY KEY, ”Förnamn” char(50), ”Efternamn” char(50), ”Adress” char(50), ”Postnummer” char(50), ”Postadress” char(50));

INSERT INTO ”Adressregister”
(”ID”, ”Förnamn”, ”Efternamn”, ”Adress”, ”Postnummer”, ”Postadress”)VALUES(0, ‘Peter’, ‘Andersson’, ‘Storgatan 4′, ’678 65′, ‘Göteborg’);
INSERT INTO ”Adressregister”
(”ID”, ”Förnamn”, ”Efternamn”, ”Adress”, ”Postnummer”, ”Postadress”)VALUES(1, ‘Sven’, ‘Gustavsson’, ‘Allmänna stigen 36′, ’566 56′, ‘Örnsköldsvik’);
INSERT INTO ”Adressregister”
(”ID”, ”Förnamn”, ”Efternamn”, ”Adress”, ”Postnummer”, ”Postadress”)VALUES(2, ‘Algot’, ‘Blomkvist’, ‘Västra gatan 25′, ’678 65′, ‘Stockholm’);
INSERT INTO ”Adressregister”
(”ID”, ”Förnamn”, ”Efternamn”, ”Adress”, ”Postnummer”, ”Postadress”)VALUES(3, ‘Emma’, ‘Hultkvist’, ‘Gränden 3′, ’765 56′, ‘Göteborg’);
INSERT INTO ”Adressregister”
(”ID”, ”Förnamn”, ”Efternamn”, ”Adress”, ”Postnummer”, ”Postadress”)VALUES(4, ‘Johanna’,'Evertsson’, ‘Höjden 3′, ’566 88′, ‘Falköping’);
INSERT INTO ”Adressregister”
(”ID”, ”Förnamn”, ”Efternamn”, ”Adress”, ”Postnummer”, ”Postadress”)VALUES(5, ‘Evelina’, ‘Jonasson’, ‘Östra gatan 87′, ’766 65′, ‘Stockholm’);
INSERT INTO ”Adressregister”
(”ID”, ”Förnamn”, ”Efternamn”, ”Adress”, ”Postnummer”, ”Postadress”)VALUES(6, ‘Finn’,'Rutgersson’,'Skojarbacken 44′,’655 67′,’Linköping’);
INSERT INTO ”Adressregister”
(”ID”, ”Förnamn”, ”Efternamn”, ”Adress”, ”Postnummer”, ”Postadress”)VALUES(7, ‘Anders’,'Andersson’,'Storgatan 12′,’678 65′,’Göteborg’);

Glöm inte att gå in i menyn Visa och ”uppdatera tabeller”.

Nu skulle jag vilja ta bort alla personer som bor i Stockholm från registret.

Som vanligt går vi in i menyn Verktyg/SQL och skriver sen in följande text:

DELETE FROM ”Adressregister”
WHERE ”Postadress”=’Stockholm’

Texten behöver knappast någon närmare förklaring mer än att jag återigen måste nämna att tabellnamn och fältnamn kräver dubbelfnuttar och värden enkelfnutt, dvs. det som hamnar efter lika-med-tecknet. Detta skiljer sig från program till program och Base är uppbyggt på detta sätt.

Så här ser tabellen ut efter man kört sql-kommandot:

Vi har fått bort alla personer från Stockholm från tabellen.

Nu försvårar vi det hela en smula. Jag vill nu ta bort alla personer som bor på Storgatan i Göteborg. Som vi kan se så finns här tre personer i nuläget. Problemet är att vi har två Storgatan med olika nummer på gatan. Alltså kan vi inte sätta ett lika-med-tecken.

Nu skriver vi därför in följande sql-kommando:

DELETE FROM ”Adressregister”
WHERE ”Postadress”=’Göteborg’ AND ”Adress” LIKE ‘Storgatan*’

och tabellen ser ut på följande sätt efter vi kört kommandot:

I denna fråga använde vi oss av LIKE och satte sen värdet Storgatan med jokertecknet * efteråt. Detta betyder att alla poster som innehåller Göteborg från kolumnen Postadress samt där adressen börjar med Storgatan kommer att tas bort.

Alla som äger en dator av typ Thinkpad har säkert märkt att "hotkeys" inte fungerar, dvs tangenter för höjning/sänkning av ljudet eller ljusstyrkan. Men det går att fixa i Ubuntu 10.04.

Lösningen är programmet tpb som finns i Synaptic och kan installeras därifrån.

För ett par veckor sedan tog jag kontakt med samtliga riksdagspartier för att försöka få så många bilder som möjligt på deras kandidater till Wikipedia.

Innan hade jag surfat till alla deras webbplatser (särskilt deras bildarkiv) för att se hur det stod till med licenserna:

• Vänsterpartiet
• Socialdemokraterna
• Miljöpartiet
  • De rödgröna

• Centerpartiet
• Folkpartiet
• Moderaterna
• Kristdemokraterna
  • Alliansen

En del av dem har redan tidigare lagt några bilder under fria licenser. Centerpartiet har lagt några av sina bilder under Creative Commons attribueringslicenser på Flickr. Mest Wikipedia-vänliga har dock Miljöpartiet varit som själva har laddat upp en hel serie högupplösta bilder till Wikimedia Commons, Wikipedias bilddatabas. (Piratpartiet har lagt sina kandidaters bilder under fria licenser här. Feministiskt initiativ har inte angett någon licens för sina bilder. Sverigedemokraterna har inte heller angett några licenser för sina bilder.)

Nåväl, jag skrev till de riksdagspartier som inte har angett något, eller som bara har bilder som Wikipedia inte kan använda, och frågade dem om de ville/kunde tänka sig att lägga ut bilder på sina kandidater på Wikipedia. Jag förklarade att det inte räckte med bilder som inte fick användas kommersiellt.

Jag fick inte svar av alla. Några var förvirrade av att det inte räckte med att skriva att bilderna var fria för alla att använda, utom i kommersiellt syfte. Ett parti, Folkpartiet, skrev att de inte hade rättigheterna till sina egna bilder, men lovade dyrt att ta tag i saken efter valet.

Ett enda parti tog chansen att lägga ut sina kandidaters bilder på Wikipedia, nämligen Vänsterpartiet. De skickade högupplösta bilder på sina kandidater till oss i Wikimedia Sverige, vilket ledde till att vi kunde ladda upp dem på Commons och sedan lägga in dem i artiklarna om kandidaterna.

Som jag skrev i mailet till riksdagspartierna:

[D]e [partierna som laddar upp högupplösta bilder] kan välja vilka bilder som kommer att bli ”den officiella bilden” av den personen. Ingen kommer att byta till en sämre bild.

Precis det blev effekten när det tyska förbundsarkivet skänkte bilder till Wikimedia Commons. Deras bild av Konrad Adenauer blev för de allra flesta den mest berömda och mest spridda bilden, på bara några månader. Kort sagt, den officiella bilden.

För att fortsätta citera ur mitt mail:

Alternativet är ofta sådana här bilder: http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Danieldronjaknordqvist.jpg och http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Bist%C3%A5ndsminister_Gunilla_Carlsson.JPG.

Än så länge har ingen laddat upp alla bilder från Piratpartiet eller Centerpartiet, trots att det skulle vara möjligt, och trots att det fattas bra bilder. Det är nog bara en tidsfråga. Alla kanske inte tänker på att leta på Flickr.

Men en annan tidsfråga är när de andra partierna (Socialdemokraterna, Folkpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna, Feministiskt initiativ och Sverigedemokraterna) byter licenser på sina bilder. Det är kanske ingen fråga som man vinner ett val på, men det kan ju påverka vilken bild folk får av ens kandidater.

På engelskspråkiga Wikipedia blev det närmast en strid på kniven inför presidentvalet, där man tävlade om att ladda upp bra bilder på sina kandidater och dåliga på motståndarna. Det senare rekommenderar vi inte, eftersom det kan leda till blockering och dåligt rykte – men jag skulle gärna se att partierna tävlade lite, även på Wikipedia. Med schyssta medel, förstås.

(Det kanske ska tilläggas att det här blogginlägget inte syftar på något annat än huruvida partierna laddat upp bilder eller lagt dem under en fri licens. Det ska inte uppfattas som något politiskt ställningstagande åt något håll. Wikimedia Sverige är en opolitisk organisation.)

För er som missade det måste jag visa hur Aftonbladet toppade sin hemsida på morgonen idag lördag 28 augusti 2010. Statsvetarprofessorn Ulf Bjereld twittrade om det och undrade om ingen redaktör kunde vakna och ändra rubriken, vilket skedde. Själv tycker jag att sådana rubriker faktiskt är en del av behållningen med tabloider och tycker att den skulle ha stått kvar. Jag skrattade rejält! Längre ned kommer den uppdaterade varianten. Man ändrade till denna långa och tråkiga rubrik (fortsättning efter bilden): Här är själva storyn hos AB och SvD. Nu till något annat: Missa inte Isobel Hadley-Kamptz som skriver en lysande artikel på Expressens ledarsida: Kissliberalen har inga hemligheter. Den konstaterar uppgivet var vi har hamnat. Liberal skulle jag absolut inte kalla Beatrice Ask eller...

Resten på bloggen förstås!

Behöver du genvägar för program du använder ganska ofta ? Visst går det i Ubuntu !

Support finns hos http://ubuntu.se

Men hur gör man ?

Upphovsrätten gäller som bekant under upphovsmannens livstid och därefter ytterligare 70 år. Varför har då även en CD med Beethoven, som dog för 183 år sedan, symbolen © precis som vilken annan skiva som helst? Jo det beror på att det är flera rättigheter inblandade när musik spelas in. Musikerna som framför musiken har rättigheter, den som har framställt inspelningen har rättigheter, osv… Trots att Beethovens verk i sig är fria är det alltså inte lätt att hitta en fri inspelning av dem. Det försöker projektet Musopen ändra på. De samlar in pengar för att helt enkelt hyra en orkester för att spela in klassisk musik och därefter avsäga sig alla rättigheter till den.

De samlar in pengar genom Kickstarter, vilket innebär att man inte ger dem pengar direkt utan lovar att ge dem pengar om de lyckas samla in tillräckligt många löften för att projektet ska bli av. Når de målet inom den utsatta tiden dras den summa man lovat från kreditkortet, annars betalar man inget.

Förväntansfull sitter jag på tåget ner till Skåne. I helgen är det fotosafari där och det här är min andra utflykt. Den första var i Bergslagen i juni, där det togs över 400 bilder som har laddats upp till Wikimedia Commons, Wikipedias bilddatabas.

Jag hoppas och tror att även denna rundtur kommer att bli lika lyckosam, Wikipedia är ju i stort behov av bilder.Vi har bett om dem förut och vi kommer att fortsätta att göra det även i framtiden. Några organisationer har förstått att det finns en vits med att släppa bilderna fria och det är oerhört roligt och värdefullt.

Men även dessa lokala iniativ är viktiga, de skapar en dokumentation av samtiden som är svår att samla in på något annat sätt. Det vore roligt att se fler sådana här resor i framtiden och Wikimedia Sverige gör sitt bästa för att se till att  de kan bli av, bland annat med resebidrag. Det finns dessutom verktyg för att underlätta insamlingen, Användare:Fluff har gjort en karta som visar alla artiklar på Wikipedia som har en koordinat men som saknar en bild. Är ditt närområde väl täckt? Om inte, har du möjlighet att erbjuda boende för en helg? Då kanske det blir en fotosafari med välmotiverade Wikipedianer även till din hembygd.

Man kan göra inknappandet av datum i ett formulär snyggare och ibland även behändigare.

Börja med att skapa en tabell i en ny databas och lägg till dessa poster:

ID (nyckel) och Datum[Date]

Skapa sen ett formulär som är baserat på denna tabell. ID är inte nödvändigt att ta med i formuläret. Välj inte tabellform utan kolumnform när placering av kontroller ska anges i punkt 5 i formulärguiden. Följande formulär kommer att se ut ungefär så här:

Här kan man skriva in datumet men det är svårt att veta vilket format som används.

Stäng nu formuläret och högerklicka på formulärikonen och välj redigera.

Markera nu datumrutan. Här märker man att både etiketten och rutan markeras tillsammans.

Högerklicka nu på fältet och välj Gruppera/Häv gruppering. Dubbelklicka sen på textrutan för att få upp egenskaperna för datumfält. Där ska vi jobba med Allmäntfliken.

Ändra ”Öppningsbar” till ”Ja”. När man nu trycker på så kommer datumfältet se ut på följande sätt när man trycker på rutan:

Vi kan snygga till det hela genom att sätta ”Datumformat” till hela året istället för 10-05-29 som visas som standard. Ser bättre ut med 2010-05-29.

Slutresultatet blir så här:

Vi som skriver i den kommande antologin Efter The Pirate Bay

fick nyss fĂśljande mail frĂĽn dess ena redaktĂśr, Pelle Snickars:

den svarta piratboken har nu anlänt kb – och skeppas ut till er alla pü mündag. lanseringen gür som sagt av stapeln 8/9, och under nästa vecka skickar vi ocksü ut boken till media.

boken är ju cc-licensierad sü det vore bra om man kunde sprida en pdf av den sü mycket som mÜjligt – bifogar den som attachement. givetvis kommer pdf:en att placeras pü kb:s webb. men det är i skrivande stund oklart var – sü länka gärna upp pü era respektive sajter.

Nügon müste vara fÜrst och det blev jag – sü kom ihüg var boken fÜrst blev offentlig, redan innan nügra recensionsexemplar hunnit ut. Givetvis väljer jag att sprida boken via bittorrent, vilket gick pü ett par minuter:

1. FĂśrst gjorde jag en .torrent-fil i min torrentklient. Som tracker-adress angav jag Openbittorrent.
   
2. Sedan ladde jag upp torrentfilen pĂĽ Torrage sĂĽ att alla kan komma ĂĽt den via webben.
   
3. Därefter üterstod bara att gÜra webbadressen känd, fÜr vilket jag valde Twitter. Min klient süg till att fÜrkorta adressen med hjälp av is.gd.

Genast bĂśrjade filen laddas upp direkt frĂĽn min dator till andras datorer, som i sin tur satte igĂĽng att sprida den vidare.

Tre-fyra Üppna nättjänster användes fÜr att sprida filen. Observera att ingen av dem var The Pirate Bay. Det blev lite som en illustration av bokens titel.

Att boken är fruktansvärt bra ska jag inte upprepa ännu en güng. Läs mer i min bloggpost frün i fÜrsomras.

Jag räknar med att nügon efter hand kommer att lägga upp torrentfilen i indexet pü The Pirate Bay och att även pdf:en blir tillgänglig direkt via webben frün münga olika hüll. Men inte än.
Just nu är det fÜljande torrentfilen som gäller fÜr er som vill vara fÜrst av alla att läsa Efter The Pirate Bay:
http://torrage.com/torrent/4766D05B8F50CB3B2F34428F0D156A8851E0F65D.torrent
FÜrkortad version av samma länk:
http://is.gd/eGFLk

Ett utspel av en framstĂĽende fysiker har ĂĽter blĂĽst liv i frĂĽgan om heliumkrĂśnet. Veckans nummer av tidningen Fokus bjuder pĂĽ en intressant liten artikel:

De amerikanska myndigheterna bĂśrjade 1925 bunkra upp en strategisk heliumreserv. FĂśrst fĂśr zeppelinarnas skull, senare som en del av rymdkapplĂśpningen mot Sovjetunionen.

I dag finns en miljard kubikmeter av gasen – halva världens totala heliumreserv – lagrade i en liten hüla i Texas. Det blev dock en dyr affär och 1996 fattade den amerikanska kongressen beslut om att lagret skulle säljas. Allt skulle bort till 2015.

Världen har alltsü befunnit sig i en permanent heliumrea de senaste 14 üren. Om ett verkligt marknadspris hade fütt rüda hade en partyballong pü ett tivoli kostat närmare en tusenlapp. Industrin – som utnyttjar att inget grundämne har lika lüg kokpunkt – har inte behÜvt ütervinna gasen eftersom det varit billigare att kÜpa ny.

Hur gür det nu med zeppelinarnas renässans? Och vad betyder det fÜr framtida mÜjligheter till spektroskopi?
När heliumet har tar tagit slut ĂĽr 2050 fĂśr att ingen ĂĽtervinning utvecklades i tid, dĂĽ kan vi bĂśrja snacka “marknadsmisslyckande“.

(FÜr Üvrigt blir jag nyfiken pü mÜjligheterna att investera i helium. Pü riktigt. Inte hamstra ballonger pü tivoli, inte kÜpa aktier i fÜretag som utvinner helium, utan kÜpa loss nügra ton ur den där amerikanska reserven och bara hülla pü tills priserna skjutit i hÜjden. Emellertid är det svürt att finna information om hur man gÜr. Nügon som vet hur südana här grundämnesmarknader funkar?)

Jag är dĂśdligt trĂśtt pĂĽ allt som har med “valrĂśrelsen” att gĂśra. Men det fĂśrtar inte min fascination fĂśr det finstilta, varje gĂĽng politiker utfärdar lĂśften om olika typer av avdragsrätt. Alliansen presenterade igĂĽr sitt valmanifest. Ă–vriga partier har gĂĽtt Kristdemokraterna och Folkpartiet till mĂśtet i frĂĽgan om att infĂśra avdragsrätt “fĂśr gĂĽvor till vissa ideella organisationer”.

Vissa? LÜftet kan strikt talat betyda vad som helst. Även om det är fÜga sannolikt, kan det betyda att man endast für dra av bidrag till regeringspartier. Alla ideella fÜreningar lär i vart fall inte omfattas. Men endast en mycket vag fingervisning ges om hur gränsen är tänkt att dras:

FoĚˆr att staĚˆrka det civila samhaĚˆllet och foĚˆr att uppmuntra medborgarnas engagemang ska avdragsraĚˆtt foĚˆr gaĚŠvor till ideella organisationer infoĚˆras. AvdragsraĚˆtten kommer fraĚˆmst att beroĚˆra hjaĚˆlporganisationer.

Hjälporganisationer, okej. SĂĽ vad räknas dit? Kvinnojourerna hĂĽlls fram som en viktig resurs i valmanifestet, sĂĽ de bĂśr väl räknas. Men vad säger att inte även gĂĽvor till hĂśgerkristna abortmotstĂĽndare, som ofta presenterar sitt syfte som att “hjälpa” kvinnor att känna mer skuld kring aborter. FrälsningsarmĂŠn har traditionellt betrkatat sig som en hjälpverksamhet mel mĂĽlet att hjälpa människor inte bara frĂĽn fattigdom, utan frĂĽn ett liv i synd. MĂśjligtvis ska all form av religiĂśs verksamhet bli avdragsgill, men inte politisk. Scientologer och islamister lär i sĂĽ fall hĂśra till de jublande.

Tuve Skünberg (kd) har skrivit i en debattartikel att idrottsfÜreningar bÜr omfattas. Här bÜr det vattnas i munnen fÜr ägarna av de profitabla aktiebolag som driver allsvenska fotbollsklubbar, fÜr de kommer säkerligen hitta sina sätt att dra av miljoner i skatt. Fundera även pü musikfestivalerna som i hÜg grad drivs av kommersiella fÜretag men använder ideella fÜreningar som frontorganisationer.
Tidigare har partierna ibland talat om att det inte är de ideella fĂśreningarna, utan “den ideella sektorn” som ska fĂĽ ĂĽtnjuta skattefria gĂĽvor. DĂĽ borde man rimligtvis även inräkna gĂĽvor till fĂśretag vars syfte är ideellt. FĂśreningar och fĂśretag är i praktiken sĂĽ sammanvuxna att gränsen fĂśr vad som kan kallas fĂśr ideellt knappast fĂśljer organisationsformen.

Eller sü lutar man sig pü Güvoincitamentsutredningen (SOU 2009:59) som fÜreslog att organisationer skulle kunna ansÜka hos Skatteverket om att godkännas som mottagare av skattefria güvor. Det innebär i praktiken en politisering av Skatteverket som man kan undra om Alliansen vill motivera.

Uppdatering: Tydligen sü vet hÜgerkristna tidningen Världen Idag precis hur det ska bli:

en 25-procentig avdragsrätt fÜr privatpersoner Üver 18 ür pü güvor till ideella fÜreningar, stiftelser och registrerade trossamfund. Güvomottagare müste ansÜka om godkännande fÜr att omfattas av avdragsrätten.

Om du sympatiserar med piratpartiet men tror att din röst kommer att vara bortkastad om vi får under fyra procent så bör du läsa detta inlägg.

Fyraprocentsspärren känner alla redan till, om ett politiskt parti inte får mer än fyra procent i valet så kommer de inte in i riksdagen. Därmed tror många att alla ansträngningar har varit förgäves om ett parti inte passerar denna magiska gräns. Inget kunde vara mer fel!

Sanningen är att varje röst hjälper piratpartiet till en bättre position inför nästa val, här är fyra av sätten som en röst på piratpartiet kan hjälpa även om vi inte skulle lyckas passera riksdagsspärren:

1. Under förutsättning att Piratpartiet får minst 1% av rösterna så slipper vi distribuera egna valsedlar nästa år. Detta innebär att valsedlar per automatik når ut till 100% av valstugorna utan kostnad för piratpartiet och utan ansträngning för våra funktionärer. Vi kan då lägga mer pengar och energi på själva kampanjen.
    
2. Om piratpartiet når över 2,5% så är partiet berättigat till partistöd. Detta innebär att för var tiondels procent vi når över 2,5% så erhåller partiet totalt 770.000 kr fram tills nästa val. Dvs om vi får 2,6% så kommer partikassan att erhålla 770.000 kr extra. Om vi får 3,6% så blir det 7.700.000 kr. Dessa pengar kan göra en fantastisk skillnad för våra chanser att både bilda opinion utanför riksdagen och komma in 2014.
   
   Inte nog med det, under den därefter följande mandatperioden (2014-2018) så kommer Piratpartiet att erhålla ytterligare 550.000 kr för var tiondels röst över 2,5 procent vi får i DETTA valet eftersom partistödet beräknas på resultatet från de två föregående valen. Totalt erhåller alltså piratpartiet 1.320.000 kr fördelat över de nästkommande åtta åren för var tiondels procent vi passerat 2,5 procent.
   
   
3. Möjligheten för piratpartiet att få uppmärksamhet, skapa debatt och påverka politiken även utanför parlamentet är betydligt högre om vi är ett uppstickarparti som nafsar de etablerade partierna i hälarna med över 3% än om vi är en förlorarparti med under 2% av rösterna. Folk kommer att spekulera över huruvida vi kommer in 2014 eller inte, se bara på all uppmärksamhet som Sverigedemokraterna får!
   
   
4. Så länge man övertygar väljarna med sund retorik som förklarar partiets hållning och vikten av de frågor vi engagerar oss för så är en redan vunnen röst lättare att behålla inför nästa val. Dessutom är de flesta människor mer intresserade av att lyssna på politiska budskap inför ett stundande val. Att vi inför valet gör en extra insats för att sprida vårt budskap och övertyga väljare är därför även en sund långsiktig investering.

Mer information om partistödet kan man hitta hos valmyndigheten, speciellt lagtexten ger en tydlig bild av vad som gäller. Även en plats i landsting eller kommun kan ge pengar till partikassan men det varierar mellan de olika kommunerna och landstingen.

Kort sagt, varje röst på piratpartiet hjälper och har långsiktig betydelse för partiets förmåga att växa och påverka. Hjälp till du också!

[intressant?] Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, val2010, valet 2010

Det är i de allra flesta lägen bäst att använda den automatiska Innehållsförteckningen i OpenOffice Writer: Infoga – Förteckning – Förteckningar… och välja Innehållsförteckning. Då formateras Innehållsförteckningen automatiskt med sidnummer och andra inställningar. Läs mer här.
Ibland vill man inte skapa en vanlig Innehållsförteckning. Man kan ha dokument utan sidnummer. Ett annat exempel är om man exporterar dokument till e-bokformat. Sidnummer och en traditionell Innehållsförteckning blir då meningslösa. Man är bättre förtjänt av en innehållsförteckning med hyperlänkar. Man kan även använda en Innehållsförteckning bestående av hyperlänkar vid sidan av en ordinarie Innehållsförteckningen som ett snabbt sätt att navigera i ett dokument.

Gör så här:
1. Formatera dina rubriker som Styckeformatmallar, rubriknivåer. Hur du gör detta kan du läsa i rubrikskolan. Där förklarar jag grundläggande saker med rubriker och formatmallar.

2. Förbered en sida som Innehållsförteckning.

3. Öppna Navigatorn (F5). Se till så att rubrikerna syns.

Dra och släpp de rubriker du preparerade i steg 1 till sidan du preparerade i steg 2. De förs automatiskt över som hyperlänkar.

med CTRL+musklick på hyperlänken flyttar man till textstället.

Färdigt!

Tips 1: Man kan använda knepet för andra textställen än i en Innehållsförteckning. Vill du snabbt skapa en hyperlänk till en rubrik är det bara att dra och släppa den från Navigatorn till ett ställe i texten.

Tips 2: Knepet fungerar inte bara för rubriker. Man kan skapa hyperlänkar på samma sätt till i princip allt som syns i Navigatorn, Tabeller, Grafik, Kommentarer med mera. Det gör att man snabbt kan skapa egna sätt att navigera i dokument.

Och visst går det att titta på film i terminalen. T.ex. Startwars. Upphovsmannen lade ner mycket tid för det här. Med andra ord en riktigt nörd !

Hur funkar det nu ?

För alla som älskar att jobba med terminalen finns en möjlighet att använda just terminalen som stoppur / tidtagarur.

Support finns hos http://ubuntu.se

Hur gör man ?

Vad är Linux för något egentligen? Här kommer en liten förklaring.

Som du antagligen vet är Windows ett operativsystem (förkortas OS). Operativsystem agerar gränssnitt mellan ett systems hårdvara och dess användare (generellt sett inkluderar detta även programvaror). Operativsystemet ger dig tillgång till din hårddisk där du kan lagra saker eller kanske skriva saker i något program, etc. I dagligt tal brukar man säga att Linux är ett operativsystem. Detta är dock fel, det är nämligen så att Linux bara är en (operativsystems-) kärna. Till denna kärna lägger man sedan till en mängd olika program, som tillhandahåller olika funktioner så att man kan hantera datorn; tillsammans blir detta ett operativsystem. Det vanligaste operativsystemet som man bygger kring Linuxkärnan brukar mer korrekt kallas GNU/Linux.

Tänk dig kärnan (Linux) som din kropps hjärna. Försök föreställa dig hur mycket din hjärna skulle kunna göra utan din kropp. Precis, ingenting. Tänk dig sedan att man utvecklar en mängd olika kroppar, som hjärnan sedan kan sättas in i. För varje hjärn/kropp-kombination har du ett nytt operativsystem. Kroppen och hjärnan används tillsammans, och den ena bygger på den andra.

Utöver operativsystemet brukar det även krävas andra program så att du kan använda datorn och göra det du vill, t ex ett program för att författa dokument. I jämförelsen vi gjorde innan så kan man säga att programmen är som verktyg. Man kan installera (använda ett verktyg) eller ta bort dem (lägga undan verktyget), osv.

Till operativsystemet (kroppen) finns det också olika "skins". De varianter som finns brukar delas in i två grupper: fönsterhanterare (window managers) eller skrivbordsmiljöer (desktop environments).

Lantbrukarnas riksfÜrbund (LRF) är en organisation som saknar egen agenda, eftersom den vilar helt pü vetenskaplig grund. Allt som LRF säger är 100 % objektivt. Süledes är det inte det minsta konstigt att LRF har ett omfattande samarbete med Coop, ICA och TV4. Om inte LRF funnes, vem skulle dü hülla vakt mot ovetenskapliga tendenser inom dagligvaruhandeln?

Som nu, när en (1) Coop-butik i LinkÜping inleder ett samarbete med organisationen Djurens Rätt i syfte att fÜrbättra sitt sortiment av vegetariska halvfabrikat. Dü är det dags fÜr LRF:s talesman Peter Borring att ryta till i tevenyheterna:

I det här fallet kan jag vara mycket, mycket, mycket tveksam till att man tar hjälp av Djurens Rätt fÜr att sälja mera varor. Djurens Rätt som är en organisation som har en egen agenda som inte vilar pü vetenskaplig grund. Det är hÜgst subjektivt tyckande.

Att LRF vill motarbeta importerade halvfabrikat är i sig begripligt. Det ligger i bÜndernas objektiva intresse. Däremot är det oklart varfÜr Coop skulle rätta sig efter detta, fÜr trots allt betraktar sig numera Coop som ett vinstdrivande fÜretag, precis som andra fÜretag.
Om det fortfarande existerar spür av nügonting annat än vinstlogik i Coop, sü handlar detta varken om bondekamp eller vetenskaplighet, utan om konsumentkooperation. Anledningen till att en butik konsulterade Djurens Rätt var ju att bättre lära känna efterfrügan hos en viss grupp av konsumenter – fÜr att sälja mera varor, precis som Peter Borring püpekar.

Anklagelsen om “hĂśgst subjektivt tyckande” riktas alltsĂĽ inte direkt mot Coop, utan mot de konsumenter som fĂśredrar vegetarisk mat. Ă„ndĂĽ kritiseras Coop av LRF fĂśr att de gĂĽr dessa konsumenter till mĂśtes – i syfte att Ăśka fĂśrsäljningen, vilket i fĂśretagssammanhang mĂĽste betraktas som en hĂśgst “objektiv” mĂĽlsättning.

Att däremot gilla kÜtt handlar, enligt LRF, inte alls om subjektivt tyckande. KÜtt är objektivt. Kanske sü objektivt att det inte ens behÜver en vetenskaplig grund. FÜr vilka vetenskapsmän menar Peter Borring att vi skulle lyssna pü? Pü nutritionisters olika uppfattningar om vilket näringsintag som är bäst fÜr kroppen? Pü nationalekonomers kalkyler Üver vilken matproduktion som är bäst pü att hÜja Sveriges BNP? Pü historiker som lüter oss jämfÜra samtidens kÜttfrossa med hur lite kÜtt folk ätit de senaste tusen üren? Pü filosofer som kivas med varandra i frügan om djurs sü kallade rättigheter? Eller pü humanekologer som visar pü orimligheten i att ta omvägen via animalier fÜr att fÜrsÜrja jordens befolkning med energi? KÜttets objektivitet är sannerligen ingen lätt sak!

NĂĽgonting i Peter Borrings attack pĂĽ subjektiviteten erinrar om fĂśrra ĂĽrets bloggpost “Aktivism, entreprenĂśrskap, martyrskap“. Vad som provocerar kan vara att Djurens Rätt antar en dubbel roll: dels fĂśreträder de den “subjektiva” värderingen av varfĂśr man inte bĂśr äta kĂśtt, dels framträder de som den “objektiva” representanten fĂśr intresset hos dem som väljer att inte äta kĂśtt. LRF lägger däremot ingen värdering i att vara bonde, de bara är bĂśnder.

Konstigast är den journalistiska logiken. Att SVT Ă–stnytt inte bara kan nĂśja sig med (icke-)nyheten om att en matbutik har utĂśkad sitt sortiment, utan känner sig nĂśdgade att leta fram en “kritisk rĂśst” sĂĽ att “bĂĽda sidor” kan komma till tals. FĂśr sĂĽ bĂśr ske när journalistiken anar nĂĽgonting “subjektivt”. Exempelvis att det finns folk som inte äter kĂśtt.

Wall Street Journal har testat USA:s 50 mest populära webbsajter med avseende på kakor och annat smått och gott. Det är bara Wikipedia som inte installerar medel för att spåra detaljerad info om besökarna. Jämför det med Dictionary.com som under testet själv eller genom tredje part installerade mer än 100 olika spårningsverktyg …

Den teknik som en gång byggdes för att göra kundkorgar på webben möjliga har idag blivit ett medel för annonsnätverk att lära sig mer om sina annonsörers potentiella kunder -  alltså konsumenter. När du besöker vissa sajter lämnas små textfiler eller koder kvar på din dator som skvallrar om webbsidor som du har besökt tidigare, ibland för att göra det möjligt för dig som användare att slippa logga in på nytt varje gång du besöker en sida. Men ibland för att få reda på vem du är och vad du är intresserad av så att du kan presenteras för ett riktigt smaskigt annonserbjudande som du helt enkelt inte kan motstå … Ett erbjudande som du nuförtiden inte nödvändigtvis blir av med så lätt. Erbjudandet kan följa med dig till andra sajter du surfar på förutsatt att dessa sajter är del av samma annonsnätverk. Annonsnätverken uttrycker det gärna som att de gör dig en tjänst genom att sortera fram sådant som du är personligen intresserad av …

Följaktligen undrar jag, skulle du vilja presenteras med målinriktade erbjudanden på andra sajter efter att ha läst artiklar på Wikipedia? Jag kan tänka mig några scenarier:

Sök på ”Mammografi” och ”Akrylamid” och konfronteras senare med erbjudanden om … ”canceroperationer”?

Sök på ”Situps” och ”Pilates” och konfronteras med erbjudanden om … ”medel för plattare mage”

Har du fler kreativa exempel?

Förra året släppte Hanna Sköld en bomb i form av den första svenska långfilmen under en Creative Commons BY-NC licens. Filmen Nasty Old People (info imdb) finns tillgänglig för laglig nedladdning, har spelats runt om i världen och nu får den sin premiär på SVT.

Nu på 2 september kommer Frizon 2010: Nasty Old People kl 22:45 spelas filmen på SVT2.

Svensk långfilm från 2009. Mette är 19 år och har varit nynazist sen hon var tretton. Hon jobbar på hemtjänsten och ser efter några pensionärer. Hon bryr sig inte om hur hon lever tills hon en dag svårt misshandlar en man. När hon vaknar upp dagen efter inser hon att något är fel. Manus och regi: Hanna Sköld. I rollerna: Febe Nilsson, Karin Bertling, Anna Nevander, Torkel Petersson, Håkan Jeppsson, m.fl.

Om du inte orkar vänta så länge – eller vill bara ha den hemma så finns den som sagt tillgänglig – på filmens hemsida står det:

Nasty Old People is available to download as a torrent file from either THE PIRATE BAY or by using THIS LINK if your ISPs don’t like TPB. And, please support us by using any of these options!

Genom licensieringen visar Hanna att det finns gångbara alternativ till den etablerade kulturskapande och spridande. Trots att filmen finns tillgänglig gratis för alla så köps filmen och nu visas på traditionell svensk TV.

Missa inte denna kulturhistoriska händelse!

Många som inte ha ljud i datorn och har ett AD1986A ljudkort-chipset kan andas ut nu. För att kolla om ljud-problemet beror på själva chipset kör följande kommando i terminalen:

sudo head -1 /proc/asound/card0/codec#0

för att kolla om du har just detta chipset. Gör nu nedanstående för att bli av med problemet.

Ett intressant program med namnet ConvertAll finns i Ubuntus programcentral och kan installeras därifrån.

Support finns hos http://ubuntu.se

Programmet konverterar olika måttenheter som till ex. Fahrenheit till Celsius.

I nästa vecka börjar så en ny termin för kursen Nätkulturer (7,5hp) som jag är huvudlärare på. Kursen, som ges vid Uppsala Universitet, är en helt nätbaserad fristående kurs som är tänkt att vara en introduktion till vad barn och ungdomar gör på nätet och hur man utifrån ett vetenskapligt perspektiv kan se på detta. Ur kurskatalogen:

Nätkulturer är allt man kan företa sig över Internet och de kulturer som växer däromkring. Kursen vänder sig till dig som vill ta reda på mer om virtuella miljöer och nätkulturer, informationshantering och kommunikation relaterat till barns och ungdomars lärande och identitetsskapande.

Nätkulturer är en liten fjuttkurs på 7,5 hp som är tänkt att passa även dem som arbetar eller studerar något annat då föreläsningar och kursträffar sker uteslutande i nätmiljö (förra terminen hade vi studenter från olika delar av Sverige, och dessutom bland annat Belgien och Thailand). Kursen passar alla som på något sätt är intresserade av Internet och vad barn och ungdomar styr med där; antingen som föräldrar, yrkesverksamma eller som del av annan utbildning.

Att jag skriver om kursen här är helt enkelt för att vi fortfarande har massa plats över. Det finns alltså möjlighet att hoppa på den även nu, trots att terminen snart börjar. För mer information se kursens hemsida eller hör av er till mig.

Tillägg: Enligt Studera.nu är det inte möjligt med sen anmälan till kursen. Mailar man adressen på kurshemsidan ska det dock inte vara något problem.

I våras låg Påvels blogg nere under en vecka på grund av att bandbredden överskreds. Mitt webbhotell Manufrog ställde då upp med extra bandbredd.
Nu är bloggen åter på gränsen att släckas ner, trots extra bandbredd. Efter semestrarna har trafiken ökat väldigt mycket och slog i taket för bandbredden.
Jag har därför investerat i mer bandbredd. Min medbloggare ZX Spectrum har bidragit. Vi lägger ner tid för att ge support och lära ut vad vi kan om olika datorprogram. Nu betalar vi även en hel del pengar för det.
Jag började blogga av en slump för ett år sedan. Då sköttes sidan av en bekant. Det var gratis för mig att skriva. Sedan dess har jag tagit över domän och drift. Trafiken ökar hela tiden. Nu kostar bloggen ganska många hundra att driva.

Om det finns någon som tycker att det jag och ZX Spectrum skriver är så pass bra att det är värt att betala för, så tar jag gärna emot donationer. Det behöver inte vara några stora pengar. Några tior räcker en bra bit för extra bandbredd. Ett annat sätt är att jag, inom vissa gränser, skulle kunna tänka mig att ta in reklam på bloggen.

Jag har planer på att släppa in fler skribenter med nya specialområden. Jag har också funderat på hur man skulle kunna bygga vidare på support för OpenOffice. Det kommer att kräva mer bandbredd och därmed större kostnader.

Om det finns någon som kan tänka sig att avstå en slant för att säkra driften av Påvels blogg, så skicka ett meddelande till mig under Kontakta mig så kan vi diskutera vidare!

The Pirate Bay är inte vad det en gĂĽng var. Sedan rättegĂĽngarna inleddes i bĂśrjan av 2009, om inte fĂśrr, har det komplex som tidigare var känt som “The Pirate Bay” styckats upp och spridits ut. Skiv- och filmbolagens advokater har fĂĽtt igenom vitesfĂśrelägganden mot bĂĽde Fredrik, Gottfrid och Peter, men utan bevis fĂśr att det fortfarande skulle vara dessa som ansvarar fĂśr driften. NĂĽgot vite har heller ännu inte dĂśmts ut.
Själv har jag inte längre nügon koll pü vem som kontrollerar domänen/sÜkmotorn thepiratebay.org. Det stür dock klart att det inte är samma gäng som tidigare. Just nu är det särskilt tydligt att The Pirate Bay drivs i en annan anda än tidigare. Pü fÜrstasidan mÜts vi nämligen av helt gräslig valpropaganda:

Varken vid riksdagsvalet 2006 eller Europavalet 2009 tog The Pirate Bay ställning fÜr nügot visst parti. Det vore främmande fÜr den kaxiga anda anda som dü genomsyrade The Pirate Bay. Underordna sig ett parti? Knappast! Vid fÜrra sommarens Europaval vill jag minnas att The Pirate Bay gick ut med en uppmaning att rÜsta och att gÜra det med internets framtid i ütanke – men utan att skriva besÜkarna pü näsan. Om man jobbar kopimi är südant helt onÜdigt.

Ă„ven om thepiratebay.org ser nära nog identisk, sĂĽ är det numera ett annat The Pirate Bay vi har att gĂśra med. Inte nog med att dagens The Pirate Bay engagerar sig i ett partis valkampanj. Det gĂśrs ocksĂĽ med en estetik som aldrig skulle ha varit tänkbar pĂĽ “klassiska” The Pirate Bay. Gräsligt fult och med en rakt igenom motbjudande fixering vid partiledare.

Piratpartiets ledarduo Rick Falkvinge och Anna Troberg är Ăśverlyckliga. De talar pĂĽ fullt allvar om “den stĂśrsta svenska valreklamkampanjen nĂĽgonsin” och tycks syfta pĂĽ hur mĂĽnga miljoner som världen Ăśver nĂĽs av besĂśkaren. Jag vet inte om den verkligen visas även fĂśr besĂśkare utanfĂśr Sverige, men jag vet att det är ytterst fĂĽ av dessa som är rĂśstberättigade i svenskt riksdagsval.

Jag har redan konstaterat att Piratpartiet odlar en osund fixering vid The Pirate Bay. Visserligen var det ett underbart initiativ att bĂśrja leverera bandbredd dit eftersom det praktiskt trotsar andan i ett mycket farligt vitesfĂśreläggande. Men när de bĂśrjade snacka om att “driva The Pirate Bay inifrĂĽn riksdagen”, ja dĂĽ undrade man om de nĂĽgonsin hade fĂśrstĂĽtt det där med kopimi – att The Pirate Bay kan kopieras och rentav fĂśrbättras.

Själv fortsätter jag att ibland använda The Pirate Bay som sĂśkmotor. Det är fĂśr mig inte konstigare än att använda YouTube eller MegaUpload. Men det känns helt främmande att lĂĽtsas att “The Pirate Bay” fortfarande skulle vara den samlande symbol som det en gĂĽng var. Piratpartiet, däremot, fĂśrsĂśker frenetiskt att ge konstgjord andning ĂĽt den myten. Det blir inte särskilt snyggt. Mer och mer ser det ut som att Piratpartiet parasiterar pĂĽ ett ruttnande lik.

Uppdatering: Läs även Mikael von Knorring (v) om “PP:s behov av att stĂĽ ensamma“.

Idag är det stora integritetsfixering fokuserat på farorna med sociala medier med någon liten blick mot övervakningskamror och jag fick lite retrokänsla efter att ha läst en liten notis om en överläkare som åtalas för dataintrång. Jag blev nyfiken och försökte googla fram en uppfattning hur vanligt dataintrång inom sjukvården var. Problemet var att det fanns en överflöd av träffar. Om man dessutom tar bort läkare och bara söker dataintrång så hamnar man i en oöverskådlig mängd artiklar om situationer där myndighetsutrustning har missbrukats.

Det är svårt att hitta bra data men det verkar vara relativt vanligt att anställda saknar spärrar (mentala, administrativa eller tekniska) och har alltför lätt att göra fel. I vad som måste anses som de största händelsen som utlöste en flod av dataintrång var mordet på Anna Lindh. Datainspektionens tidning Magazin DIrekt (#4/2003) skriver att

…i samband med mordet på Anna Lindh gjorde mer än 300 poliser registerslagningar på ”35-åringen” och ”24-åringen”… men det är tveksamt om alla dessa verkligen hade legitima skäl att göra registerslagningar.

Redan för 10 år sedan lades fram en rapport från Brottsförebyggande rådet (författad av Lars Emanuelsson Korsell och Krister Söderman) som berörde skillnaden mellan kvinnor och män i relation till IT brottslighet. Rapporten IT-relaterad brottslighet, BRÅ-rapport 2000:2 (Ladda ner pdf) innehöll denna minnesvärda rad:

Män misstänks för dataintrång, de manipulerar, raderar och stjäl program, filer eller data. När kvinnor misstänks som gärningsmän handlar det mestadels om interna dataintrång, obehörig registerupplysning och radering av filer, program eller data. Endast tre kvinnor misstänks för databedrägeri.

Meningen har alltid stört mig i att den beskriver män som virila kraftfulla brottslingar medan kvinnor är nyfikna, skvallriga eller klantiga. Förhoppningsvis har detta förändrats så här 10 år senare.

Rent juridiskt beskrivs dataintrång som

Den som … olovligen bereder sig tillgång till en uppgift som är avsedd för automatiserad behandling eller olovligen ändrar, utplånar, blockerar eller i register för in en sådan uppgift döms för dataintrång (4 kap. 9 c § brottsbalken)

En intressant sida är Ubuntu ISO Testing teams tracker-sida, där man följa buggar samt status. Man kan inte ladda ner därifrån. Citat: We are currently testing candidates for Ubuntu 10.04.1. See testing procedures for details. Please, take into account that the build links are not working, as we are testing the stable release The Lucid daily images can be found at http://cdimage.ubuntu.com/lucid Genom att gå med musen över bugg-ikoner syns buggens status.

Läs mer här.

Ubuntu Tweak kom ut med en först beta utgåvan som innehåller bl.a. en möjlighet till återställning. För den som har lust att testa, måste man tillägga deras test-PPA.

Support finns hos http://ubuntu.se

Hur gör man ? Jag måste tyvärr besvära er med terminalen.

Piratpartiet har gjort sig kända för ovanliga grepp hittills i valrörelsen. Nu tar utmanarpartiet nästa naturliga steg genom att ha politisk reklam på The Pirate Bay.
– När operatörerna på The Pirate Bay ger oss möjlighet att komma ut med vårt budskap, så tar vi självklart chansen, säger Rick Falkvinge, partiledare för Piratpartiet. Där finns framtiden, både vad gäller makthavare och samhällsutveckling.

läs mer

Panelappleten Arbetsyteväxlaren är helt enkelt ett mycket bra verktyg för alla som har flera skrivbordytor i drift och kör med Compiz. Jag har t.ex. webbläsaren på första skrivbordet, email på den andra och en ljudbehandlare på den tredje. För att kunna växla var jag tvungen att använda Compiz-kommandon Ctrl+Alt+piltangent. Inte roligt när man samtidigt prata i telefon. Därför är den här appleten att rekommendera. Ett musklick och man är framme.

Support finns hos http://ubuntu.se

Pilen i bilden ovan visar dom tre skrivborden som jag har i drift. Hur installerar man ?

TechRepublic gjorde en "showdown" som är lättförståeligt för användarna. Citat: So, recently I have written a lot about how user-friendly Linux has become. Naturally the nay-sayers have spoken loudly and insisted that Linux is far, far behind Windows in the user-friendliness category. So, I decided I wanted to figure out a way to test this argument to see which operating system was, in fact, more user friendly. The idea of this test, in theory, was quite difficult. In practice…quite simple. The challenge was to come up with a way to illustrate a task, side by side, to see how the two operating systems compare. The problem is - fundamentally both are so disparate. But…eventually an idea bubbled up to the top.

Piratpartiet gläds åt att Datainspektionen planerar att göra en omfattande granskning av kameraövervakningen i Sverige.
Datainspektionen konstaterar i sitt pressmeddelande att “kameraövervakning är en särskilt integritetskänslig form av personuppgiftsbehandling”. Piratpartiet delar den synen.

läs mer

Svenska Linuxföreningen inbjuder alla till Linuxträff 2010 den sker lördagen den 18 september 2010 den dagen då resten av världen firar Software Freedom Day.

Här fÜljer, som tidigare utlovats, tolv teser om liberalismen (eller den liberala demokratin). De ska betraktas som extremt preliminära. Observera att det inte är früga om vare sig en manual eller en polemik, utan ett experiment.

I de samhällen, där den liberala demokratin härskar, uppträder politiken som en “oerhĂśrd rättighetsanhopning”, den individuella rättigheten som dess elementarform. VĂĽr undersĂśkning bĂśrjar därfĂśr med en analys av rättigheten. *

§ 1.
Liberalism, i ordets bredaste bemärkelse, är ett samlingsnamn fÜr en uppsättning individuella rättigheter. Omvänt och tydligare: tanken pü att individer har rättigheter är liberalismens grundbult.

Yttrandefrihet. Äganderätt. RÜsträtt. Upphovsrätt. Rätt till privatliv. Rätt till liv. Rätt till sin egen kropp. Barns rättigheter. FÜräldrars rättigheter. Rättssäkerhet. Rätt till säkerhet. Rätt till rÜrlighet. Rätt till bostad. Organisationsfrihet. MÜtesfrihet. Näringsfrihet. Mänskliga rättigheter av alla mÜjliga slag.

§ 2.
ÖverflÜdet av rättigheter innebär att alla inte kan realiseras pü en güng. Tvärtom hamnar de ständigt i konflikt med varandra. Liberal politik handlar därfÜr alltid om urval.

Urvalets resultat – det selektiva realiserandet av vissa rättigheter pĂĽ bekostnad av andra – kallas fĂśr realliberalism. Det säger sig självt att realliberalismen kan ta sig de mest skiftande former, beroende pĂĽ fĂśrutsättningarna. NĂĽgon “ren” liberalism kan aldrig existera, utom i ord.

§ 3.
En allmän ledstjärna fÜr liberalismen är tudelningen av livet i en privat och en offentlig sfär. Gränsen müste ständigt dras om pü nytt, fÜr om inte livet sorteras upp i tvü sfärer kollapsar hela den liberala konstruktionen.
Flera av de liberala rättigheterna fĂśrutsätter tydliga definitioner: ingen upphovsrätt är tänkbar utan en definition av “offentligt framfĂśrande”, ingen rätt till privatliv är tänkbar utan en definition av privatsfären. Realliberalismens avvägningar mellan olika rättigheter faller ocksĂĽ tillbaka pĂĽ gränsdragningen mellan det privata och det offentliga.

Särskilt tydligt framstür detta i anslutning till människans fortplantning. Nügonstans mellan befruktelse och fÜdsel dras en gräns där fostret inte längre är kvinnans privatsak utan bÜrjar räknas som en individ med egen rätt till liv och därmed en offentlig angelägenhet. Barnuppfostran är sedan i princip fÜräldrarnas privata angelägenhet, till en viss gräns. Om gränsen Üverskrids kan däremot det offentliga ta Üver uppfostran.

§ 4.
Ă…tskillnaden mellan “ekonomi” och “politik”, som ocksĂĽ är konstitutiv fĂśr liberalismen, kan betraktas som ännu en variant pĂĽ ĂĽtskillnaden mellan privat och offentligt. Ekonomin baseras pĂĽ privat ägande, politiken pĂĽ offentligt ĂĽsiktsutbyte. Visserligen inser alla att ekonomin är politisk och att politiken är ekonomisk, till den grad att gränsdragningen ofta blir omĂśjlig. Men alla som vill fĂśrsvara nĂĽgon av alla individens rättigheter mĂĽste i nĂĽgon mĂĽn utgĂĽ frĂĽn mĂśjligheten att ĂĽtskilja ekonomi och politik, privat och offentligt.

§ 5.
Liberalismens klassiska guldülder var det borgerliga samhälle som existerade i Europa under det lünga artonhundratalet (1789-1914). Offentligheten fÜreställdes idealiskt som en upplyst plats, frikopplad frün ekonomiska intressen och religiÜsa dogmer, där deltagarnas sociala status sattes inom parentes. Privatsfären koncipierades pü grundval av det borgerliga familjehemmet. Idag existerar inte längre detta borgerliga samhälle. Fundamenten har vittrat sÜnder fÜr ütskillnaden mellan privat och offentligt, vilken sedan länge befinner sig i kris, en kris som har fÜrdjupats avsevärt av internet. Men liberalismens kris är inte detsamma som liberalismens kollaps. Snarare müngfaldigas antalet liberalismer, vilket kan utgÜra en styrka fÜr realliberalismen.

§ 6.
Fortfarande menar vissa att det finns en sann liberalism, med fĂśrmĂĽga att ge det sant liberala svaret i varje frĂĽga. Denna mĂĽ kallas fĂśr libertarianism, nyliberalism eller objektivism – gemensamt fĂśr de olika varianterna är att de vill lĂśsa det realliberala urvalets problem genom att skilja mellan positiva rättigheter och negativa rättigheter. Libertarianerna erkänner endast de negativa, men detta är knapast tillräckligt fĂśr att undanrĂśja ĂśverflĂśdet av rättigheter. Ju svĂĽrare det blir att dra en skarp gräns mellan privat och offentligt, desto svĂĽrare blir det att avgĂśra vilket alternativ som skulle vara “mest libertarianskt” i varje konkret frĂĽgeställning. Aktuella exempel kan med lätthet hämtas frĂĽn de ständiga krockarna mellan upphovsrätt och privatliv, mellan rätten att äga ett materiellt objekt och ett immateriellt, men listan kan gĂśras hur lĂĽng som helst.

§ 7.
Redan under 1800-talet utkristalliserade sig ytterligare tvü paketlÜsningar med svar pü den realliberala frügan om urval ur ÜverflÜdet av rättigheter: konservatism och socialism. Büda vilar fortfarande pü liberalt fundament. Büda gÜr ett urval bland ÜverflÜdet av individuella rättigheter. Büda bibehüller premissen om att vi müste dra en gräns mellan privat och offentligt. Skillnaden bestür mest i var gränsen ska dras i olika sammanhang.
FĂśrenklat uttryckt: konservatismen vill att fler saker ska vara privata medan socialismen vill att fler saker ska vara offentliga. Men varken socialism eller konservatism gĂĽr utanfĂśr det realliberala ramverket.

§ 8.
Fascismen är antiliberal. Kommunismen är ickeliberal. Varken fascismen eller kommunismen erkänner tudelandet av livet i en privat och en offentlig sfär. De skiljer inte pü ekonomi och politik. De fÜrnekar själva tanken pü att varje individ har en lista med rättigheter.
Fascismen ersätter tudelningen med ett: den organiska staten. Kommunismen ersätter tvärtom tudelningen med en flerfald vars konturer pü fÜrhand är oklara.

§ 9.
FÜr att konkretisera skillnaden mellan de fyra olika ideologier som nämnts i fÜregüende tvü paragrafer, kan vi üter ta släktets fortplantning som exempel.
Gemensamt fÜr fascismens olika varianter är att de betraktar moderskap och barnuppfostran som kvinnans plikt inom den organiska staten, i vilken familjen är en integrerad del. Detta ska inte fÜrväxlas med den konservativa värderingen av familjen som privatsfär i vilken staten i princip inte für ingripa. Men även de konservativa brukar acceptera att barnen, efter en viss ülder, Üverlüts üt ett offentligt utbildningsväsende.
Kommunismen innebär att den biologiska familjen upplÜses, till fÜrmün fÜr nügon slags ordning där barnen uppfostras gemensamt. Detta ska inte fÜrväxlas med den socialistiska lÜsningen som där barnuppfostran i huvudsak blir en früga fÜr staten. Men även socialisterna brukar acceptera att barnen, fÜre en viss ülder, Üverlüts üt en familjär uppfostran.

§ 10.
Av fÜregüende paragraf fÜljer att de inomliberala ideologierna (konservatism och socialism) skiljer sig frün de utomliberala (fascism och kommunism). Endast de inomliberala ideologierna gür att fÜrstü som politiska, i ordets liberaldemokratiska bemärkelse. De kan jämfÜras som motsatta ideal av hur samhällslivet bÜr organiseras. De kan ställas mot varandra i demokratiska val.
Fascismen och kommunismen ligger däremot utanfÜr den liberala horisonten. De gür inte att begripa som ideal, vars fÜr- och nackdelar kan jämfÜras med andra. Enda sättet att fÜrstü fascismen är som fascistisering. Enda sättet att fÜrstü kommunismen är som kommunisering.
MÜjligtvis duger även fÜljande liknelse: fascismen är ett svart hül, kommunismen är en vit vägg. Åtminstone sü länge fenomenen betraktas utifrün en synvinkel som bestäms av liberal politik – vilket antagligen är det enda sättet att betrakta dem büda samtidigt.

§ 11.
Enda sättet att fÜrhülla sig gentemot liberalismen är helt utan kritisk distans. Distans mü vara mÜjlig, men bara pü bekostnad av kritiken. Risken är dü alltid Üverhängande att en renodlad reaktivitet intar kritikens plats – om inte distansen upprätthülls av en aktiv kraft som är starkare än liberalismen, som fÜrmür att projicera nya former pü den vita väggen.
Kritik mü ocksü vara mÜjlig, men bara pü bekostnad av distansen. En kritik av liberalismen kan bara ske inifrün. En südan immanent kritik är ofrünkomlig men inte tillräcklig.

§ 12.
Kritiska tänkare har gĂĽng pĂĽ gĂĽng konstaterat att liberalismens slits av en spänning mellan “politisk liberalism” och “ekonomisk liberalism”. Kontentan blir i allmänhet att de “politiska” rättigheterna borde uppvärderas pĂĽ bekostnad av de “ekonomiska”, vilket pekar i riktning mot nĂĽgon slags socialism. Genom denna kritik bekräftar kritikerna den liberala grundsatsen om att politik och ekonomi kan skiljas ĂĽt. Däri ligger den immanenta kritikens begränsning.