November 28, 2014

Copyriot

Nya uppgifter ur Pandeya-härvan: Universal Music ville ta över The Pirate Bay för fem år sedan

Minns ni de bisarra turerna sommaren 2009, när The Pirate Bay skulle köpas upp av företaget Global Gaming Factory X? Exakt vad som skulle köpas var oklart: kanske var det bara ett varumärke med domännamn. Köparna företräddes av Hans Pandeya som gav ett rent pajasartat intryck och senare dömdes för svindleri efter att hela affären gått i stöpet.

Då påstod Hans Pandeya att Global Gaming Factory X var “inne i slutförhandlingar med en av de stora globala musikjättarna – Universal, Sony, Warner eller EMI”. Det fanns ingen anledning att tro på de orden. Det var rimligt att utgå från att han ljög.

Nu har det dock framkommit ny information om affären. Jag kan inte påstå att jag har någon bra överblick, men det senaste är att Hans Pandeya stämmer svenska staten för att få skadestånd. Som bilagor till stämningen återfinns vissa dokument, som jag fått mig tillsänd via e-post från en okänd avsändare. (Brasklapp: jag har inte dubbelkollat dokumenten mot Svea hovrätt men den som vill göra det kan fråga efter mål B 3210-13.)

På förmiddagen den 30 juni 2009 gick Global Gaming Factory X ut med sin plan på att köpa The Pirate Bay. Senare samma vecka inledde de verkligen förhandlingar med världens största skivbolag, Universal Music Group. Under juli månad fortsatte förhandlingarna i London och enligt uppgifterna i de nya dokumenten var Universal seriöst inställda på att sälja musik via den nya, inhägnade versionen av The Pirate Bay.

26 juli 2009 kl 17.15 returnerar Universal Music Group ett avtalsutkast med ändringar. (Bilaga Term Sheet). Euforia utbryter på GGF. Avtalsutkastet visar att globala aktörer i underhållningsindustrin, i motsats till rådande uppfattningar, är beredda att tillmötesgå fildelares önskemål om fildelning av musik. /…/

20 augusti 2009 returnerar Universal Music Group en oren accept, ett avtalsutkast med ändringar som GGF skulle kunna acceptera (Bilaga 1 Term Sheet). Avtalsutkastet avser ett globalt fildelaravtal som omfattar download och streaming av en tredjedel av all världens musik innehåll. Ett förskottskravet är Euro 16m.

20 augusti 2009 har GGF möte i Frankfurt dels med Digital River, världens största återförsäljare av mjukvara på nätet och dels med Netgiro, Digital Rivers dotterbolag som GGF vill ha som betalningsleverantör för The Pirate Bay.

Den 21–22 augusti föll korthuset samman. Först stoppade Aktietorget handeln med Global Gaming Factory X, sen kom nyheten om att ekobrottsmyndigheten intresserade sig för misstänkt manipulation av aktiekursen. Investerarna flydde sin kos.

Avtalsförslaget från Universal beskriver hur de hoppades att The Pirate Bay skulle förvandlas, i regi av Global Gaming Factory X:

Unlimited Subscription Download & Streaming Service

Service will require users to register and to download software which will enable downloads and streams of authorised files only from within a walled garden*. The software will also (with the consent of the user) enable the Company to make use of and lease to approved third parties spare capacity on users’ hard discs (“Capacity”). A user’s subscription fees will be discounted (with “Credits”) according to the extent to which such capacity is made available by the user.

All permanent download tracks to be in MP3 format.

Universal förklarade i avtalsförslaget att man avsåg släppa hela sin katalog för nedladdning på The Pirate Bay. Under en övergångsperiod skulle tjänsten vara öppen för alla, därefter skulle The Pirate Bay förvandlas till en “walled garden” som endast är tillgänglig för inloggade användare och där filerna blir vattenmärkta med teknik från företaget Audible Magic:

  • Company shall engage Audible Magic or equivalent standard recognition and blocking technology to track/block exchanges within the walled garden.
  • All music files not recognised by the track/block technology will be made available for Universal to examine. Universal will be entitled to examine all such files and in respect of each item of Universal content identified either permit usage or require permanent block.
  • Company shall track each stream or download made within the walled garden and report to Universal accordingly.

Avtalsförslaget skisserar en alltså utveckling där The Pirate Bay fortsätter att erbjuda den tekniska möjligheten att utbyta filer direkt mellan användare, men att den nya ägaren ska se till att all fildelning övervakas och rapporteras till Universal. Slutligen krävde Universal 50 % av alla intäkter, alternativt en fast summa för varje användare.

Jag vet inte vilka slutsatser som kan dras ur denna soppan. Men att Universal på allvar var beredda att satsa på varumärket “The Pirate Bay” framstår ändå som en nyhet. Det säger något om hur oerhört desperat skivindustrin var för fem år sedan.

flattr this!

av rasmus den November 28, 2014 14:13

November 27, 2014

Wikimedia Sverige

Allt du ville veta om Cajsa Warg, men inte hade de digitala resurserna att ställa frågor med

Titelsidan från Hjelpredan, femte upplagan

Titelsidan från Hjelpredan, femte upplagan.

Det här är ett gästinlägg av Peter Isotalo, mångårig skribent och Wikimedian som till vardags är arkivarie.

Anna Christina ”Cajsa” Warg (1703-69) är troligen Sveriges mest kända kock och kokboksförfattare. Kanske kan hon brädas av ”Mat-Tina” Nordström, eller möjligtvis Tore Wretman. Men frågar du en slumpvis vald svensk i vuxen ålder så är sannolikheten att reflexsvaret blir ”Cajsa Warg”. Tätt följt av uttrycket ”man tager vad man haver”. Vilket hon aldrig myntade. Faktiskt inte ens i närheten. Läser du vidare så kommer du förstå varför det går att vara tvärsäker på det.

Bild ur första utgåvan, gravyr av Pehr Geringius.

Bild ur första utgåvan, gravyr av Pehr Geringius.

Warg är så intimt förknippad med mat att hon fått en rätt lyxig matbutikskedja uppkallad efter sig, men vad och hur hon skrev är det få som känner till. Hennes enda verk, ”Hjelpreda I Hushållningen För Unga Fruentimber” har aldrig getts ut i kommenterade moderna versioner. Utöver de ursprungliga 14 upplagorna tryckta 1755-1824 så finns bara en påkostad faksimilupplaga som gavs ut 1970. Dess källvärde är tyvärr begränsat eftersom det är en kopia av den första upplagan och saknar de senare tilläggen. Att det dessutom finns en tysk och en finsk upplaga är det troligen få som känner till. Utöver praktboken från 1970 har Wargs recept bara återgivits i urval i olika mathistoriska verk. Enstaka recept går att hitta på nätet, ofta i moderniserad form, men ingen verkar ha tagit sig tid att publicera transkriptioner. Tills nu.

Lunds och Örebros universitetsbibliotek har sedan några år tillbaka lagt upp skannade kokböcker. Det från deras skanningar av den femte upplagan som den första transkriberade digitala versionen har tagits. Hela verket finns nu tillgänglig på svenska Wikisource. Med några enkla fritextsökningar vet jag till exempel att vissa fraser helt enkelt inte förekommer. Som ”man tager hwad man hafwer”, som skulle varit den vanligaste stavningen under sent 1700-tal. Det här kan vem som helst bekräfta genom att själv söka i den digitala texten. Varför inte kolla hur du göra både snömosglass till efterrätt eller ”Soija” till söndagssteken? Kanske vill någon göra en informell undersökning om hur ofta socker eller kanel förekom i recept. Det öppnar helt nya möjligheter för vetenskapliga undersökningar av mat under 1700-talet. Versionen på Wikisouce innehåller även interna länkar för recepthänvisningar och det finns tydliga förklaringar för de ålderdomligaste termerna och samtliga äldre måttenheter.

Arbetet med att göra den här typen av källor tillgängliga som digital text är tyvärr ganska lågteknologiskt. Frakturstil är relativt svårt att teckentolka med de flesta teckentolkningsprogram och även Wikimedias mjukvara leder till rätt många fel. Grundtranskriptionen för Warg är klar, men drygt hälften av sidorna behöver korrekturläsas minst två gånger för att anses ”validerade” enligt Wikisource kvalitetskrav. Korrekturläsningen görs med en skannad boksida parallellt, och ny text eller rättningar förs in genom att klicka på ”redigera” och ändra det som behövs. Ändra sedan status på sidan från ”Ej korrekturläst” till ”Korrekturläst” och spara sidan.

Precis som andra Wikimedia-projekt så kan vem som helst bidra. Klicka bara här och välj en sida som inte är markerad gul eller grön. Om bara tio användare korrekturläser två-tre sidor om dagen så är arbetet klart på en vecka! Det finns gott om arbete kvar att göra. Det svenska litterära kulturarvet behöver din hjälp!


av Axel Pettersson den November 27, 2014 16:04

Copyriot

Svartlistningen av nazistmusik på Spotify är en tysk produkt

Förra veckan ställde jag frågan om vilka kriterier som Spotify följer när de avlägsnar nazistisk musik. Jag spekulerade även i en koppling till Spotifys lansering i Tyskland.
Någon dag senare kom en bit av svaret på nyhetssajten Pando. De frågade Spotify varför de mest kända nazistbanden inte finns där och fick följande svar:

We take this very seriously. Content (artists and music) listed by the BPjM in Germany (Bundesprüfstelle für jugendgefährdende Medien/Federal Department for Media Harmful to Young Persons) is proactively removed from our service. We’re a global company, so we use the BPjM index as a global standard for these issues. Other potentially hateful or objectionable content that is flagged by uses or others but not on the BPjM list is handled on a case by case basis.

I korthet innebär detta att Spotify har överlåtit sin politiska censur åt den tyska staten. Närmare bestämt till en tolvhövdad panel, som bland annat innehåller representanter för konsten, litteraturen, massmedierna, skolväsendet och kyrkorna i Tyskland. Dessa kan klassa viss musik som “skadlig för ungdomar”. När så sker, leder det alltså även till att musiken avlägsnas från det globala utbudet hos Spotify.

“Liste der jugendgefährdenden Medien”, som den svarta listan kallas, läggs inte ut på nätet. De tyska myndigheterna fruktar nämligen att ett offentliggörande skulle innebära en oönskad reklam för de svartlistade produkterna. Den del av listan som består av webbsajter hålls helt hemlig (men myndigheterna tillhandahåller ett webbfilter). Vad gäller svartlistning av musik och litteratur, meddelas detta via tryckta cirkulär. Dessa finns att tillgå på tyska bibliotek, däremot inte i Sverige.

I vissa fall där en svartlistning har överklagats går det även att finna beslut i digital form. Ett av exemplen är den tyska rapparen Farid Bang som, enligt myndigheterna, har uppmanat till våld mot kvinnor och homosexuella. Det ser ändå ut som att hans svartlistade musik finns på Spotify – möjligen med censurerat innehåll. Frågan verkar alltså inte helt utredd.

Vad som däremot är klarlagt är att Apple praktiserar en helt annan inställning än Spotify. Apple distribuerar nazistmusik där texterna öppet uppmanar till folkmord på judar. Trots att användarvillkoren för Itunes Music Store förbjuder rasistiska yttranden kryllar där av nazistisk musik. De vägrar också att svara på frågor om saken.

Uppdatering: Twitter ifrågasatte någon att denna bloggpost talar om “politisk censur”, eftersom Spotify inte är en “statlig myndighet”. Jag är själv inte aktiv på Twitter, men klargör gärna två saker här:

1) Censur är när yttringar granskas innan de distribueras, med avsikten att vissa slags yttranden ska kunna stoppas. Detta oavsett vem som gör det eller varför. Inte heller spelar det någon roll om den censurerade yttringen förblir tillgänglig via andra kanaler eller inte.

2) När jag i detta sammanhang talar om “censur” lägger jag absolut ingen värdering i ordet. Det betyder inte att jag saknar värderingar. Personligen tycker jag att det är utmärkt att Spotify censurerar nazistisk musik. Lika ryggradslöst är det av Apple att släppa fram den. Samtidigt känner jag stort obehag inför tanken på att ett företag, som får ett slags monopol på musik, kan diktera censurens villkor. Jag är också lite skeptisk till censur som baseras på grumliga eller hemliga kriterier.

flattr this!

av rasmus den November 27, 2014 15:20

November 25, 2014

Ubuntu.se

Canonical Is Still Considering Turning the Phone into a Mini-PC

Canonical is working to complete their idea of convergence with the launch of Ubuntu Touch, a new operating system for mobile devices. The desktop flavor of Ubuntu will eventually share the same code with the mobile one, and their plans go even further than that.

Ubuntu will soon become an ecosystem with a single code base, one that can run on any supported platform without any major changes.

The same should also be true for the apps, although that also involves app developers, not just the Canonical team. This convergence plan is no longer just theory, it's happening now, so it's only natural to take a look beyond the immediate future.

November 25, 2014 21:15

November 24, 2014

Ubuntu.se

We have a winner! Fresh Linux Mint 17.1 – hands down the best

Review Linux Mint 17.1 is the first example of what the Mint project team can do when they're focused on their own system rather than on making the latest Ubuntu work with Mint.

That’s because Mint 17.1 sticks with the Ubuntu released earlier this year – the first time this desktop Linux has not gone with the more recent Ubuntu.

It’s a welcome upgrade for Mint fans.

Mint's flagship Cinnamon desktop, fast becoming the best desktop in Linux, has been updated to Cinnamon 2.4. It lacks any revolutionary features, rather Cinnamon

November 24, 2014 21:45

Copyriot

Tapiren är lös

Nu finns min samlingsvolym Tapirskrift (som utkom för ganska exakt ett år sedan) tillgänglig som elbok. Fritt fram att ladda ner antingen som antingen pdf eller epub. Stort tack till förlaget Axl som styrt upp saken!

flattr this!

av rasmus den November 24, 2014 11:15

November 22, 2014

Ubuntu.se

14 fabulous open source gifts for the holidays

Opensource.com 2014 Holiday Gift Guide

The annual Opensource.com gift guide serves up open source gadgets and gifts that kids, adults, hobbiests, and beginners are sure to love and appreciate. Get someone started tinkering with SparkFun's WeevilEye beginner soldering kit. Show your niece how cool programming can be with Adafruit's wearable bracelet. And, don't we all have at least one homebrewer in our lives? For them, check out the BrewPi temperature controller. And that's just to name a few! See the full list of our 14 best gifts for the holidays this year in the article.

...
...

Firefox OS smartphone

November 22, 2014 19:49

November 21, 2014

Copyriot

Hur ställer sig Spotify och Google till att sprida nazistmusik? Oklar censur i streamingtjänsterna

Vilken musik får finnas i streamingtjänsterna? Kriterierna är oklara och har aldrig blivit föremål för någon egentlig diskussion. Men det är tänkbart att frågan kommer att hamna på tapeten oftare framöver. Efter att Spotify under flera år haft nästintill monopol i länder som Sverige, kommer de under 2015 att utmanas av Apple. Då öppnas för jämförelser av utbudet. Googles musiktjänst ser inte ut som någon seriös konkurrent, eftersom den bygger på att användarna måste ladda upp eller köpa varje enskilt spår för att sedan kunna ladda ner eller lyssna på det. Men även där blir resultatet ett utbud som låter sig jämföras med Apple och Spotify.

Vitmaktmusik splittrar Google och Spotify“, konstaterar DN efter att ha sökt efter en handfull ökända artister i respektive tjänst.
Där konstateras att både Skrewdriver, No Remorse och Max Resist – tre uttalat nazistiska skinnskalleband – finns tillgängliga via Googles musiktjänst.

Märkligt nog glömmer DN att titta på Apples musikbutik. För där säljs både Skrewdriver och Max Resist.

Googles talesperson säger bara fluff-fluff: “vi tillåter inte innehåll som uppmanar till våld eller vars huvudsyfte är att väcka hat”. Med ett sådant kriterium kan ju lite av varje plockas bort, om den negativa uppmärksamheten skulle bli besvärande. Men att distribuera No Remorse är tydligen okej – tills vidare.

No Remorse hittades även på Spotify, liksom ytterligare något band i samma genre. Men efter att DN hört av sig tog det bara några timmar innan Spotify svarade: “banden är nedtagna”. Googles inställning tycks vara annorlunda: “Våra produkter är en plattform för yttrandefrihet”.
Såväl Spotify som Google har gränser för vilken musik som ska spridas, men var gränsen dras är oklart. Spotifys talesperson säger till DN: “Olagligt innehåll tolereras inte på musiktjänsten.” Men gjorde de verkligen en egen analys av lagligheten innan de plockade bort No Remorse? Och framför allt: vilket lands lag följer Spotify?

DN lyckades missa den svenska nazistscenens stora popstjärna, “Saga“. Av hennes finns en rad album på Spotify, inklusive spår som “Goodbye David Lane“. Om detta skulle uppmärksammas i en dagstidning är det dock troligt att Spotify bestämmer sig för att helt sonika ta bort Saga. För i övrigt är det ont om kända vit makt-artister.

För fyra år sedan kom ändå rubriker som “Spotify fullt av nazistmusik“. Då handlade det om instrumental marschmusik med SS-koppling på samlingsskivor som “Stormtrooper marches”.
Spotifys representant förklarade: “vi censurerar inte eller tar bort materialet som licensierats till oss”. All musik skulle få finnas på Spotify, såvida innehållet inte är olagligt. Och instrumentala nazistmarscher är lagliga i Sverige – men inte i Tyskland. Detta var dock inget problem, eftersom Spotify ännu inte fanns i Tyskland.
Numera har dock nazistmarscherna försvunnit från Spotify. Kanske var detta ett resultat av att Spotify lanserades i Tyskland på våren 2012. Man ansåg det kanske enklast att ta bort marscherna även för svenska användare, trots att man tidigare hävdat att detta var otillbörlig censur.

Detta reser principiella frågor om vilket lands lagar som ska styra musikutbudet. Vem vet – kanske går de med på att plocka bort Pussy Riot inför en eventuell lansering i Ryssland?

flattr this!

av rasmus den November 21, 2014 12:33

Rikspolischef med goda meriter som Hollywoodlakej

Hörde ni glasen som klingade i Hollywood nyss, när sosseregeringen utsåg ny rikspolischef? Minns ni vad Dan Eliasson gjorde innan sina år på Säpo, Migrationsverket och Försäkringskassan?

Jo, under förra sosseregeringen var han statssekreterare och Thomas Bodströms högra hand. Där spelade han en nyckelroll i tillslaget mot The Pirate Bay.

Dan Eliassons roll är ganska väl dokumenterad. På hösten 2005 kom åklagare Håkan Roswall fram till att svensk lag inte tillät ett tillslag mot The Pirate Bay. Detta sågs som ett stort problem av Hollywoods lobbygrupp MPAA. De höll en flitig kontakt med Dan Eliasson, som i sin tur kallade upp Håkan Roswall, liksom överåklagare Sven-Erik Alhem, till regeringskansliet. Därefter ändrades åklagarmyndighetens beslut.
Den 10 april 2006 skickade Dan Eliasson ett brev till MPAA och meddelade att svenska myndigheter kommer “vidta åtgärder” mot The Pirate Bay senast den 15 juni. Tillslaget skedde den 31 maj 2006.

Med tanke på Dan Eliassons roll i att styra åklagarmyndighetens beslut och prioriteringar från regeringskansliet, kan vi nog vänta oss en rikspolischef som är lika öppen för politisk styrning.

flattr this!

av rasmus den November 21, 2014 07:25

November 20, 2014

Wikimedia Sverige

Bockstensmannen går igen

Bild på Bockstensmannen

Det rör sig runt Bockstensmannen. Foto: Peter Lindberg, Licens: CC BY 2.0

Hur ska en GLAM-institution göra när en artikel där dom har enormt mycket kunskap och trovärdighet ständigt redigeras och förändras av användare som tar upp teorier och åsikter som inte har stöd från etablerade forskare eller organisationer? Var går gränsen för vad som får stå i en artikel när det finns olika teorier som har stöd bland olika källor? Vilka källor väger tyngst och finns det plats för både det ena och det andra?

Ovanstående frågor och funderingar var utgångspunkten för en presentation jag och användare Kasematta gjorde på den dag om att bedriva verksamhet på webben som Riksantikvarieämbetet anordnade i Varberg i början av november. Kasematta, eller Anna Frid som hon egentligen heter, jobbade tidigare på Hallands kulturhistoriska museum och gjorde en rejäl omarbetning av artikeln om Bockstensmannen förra vintern. Artikeln var tidigare spretig och tog upp väldigt mycket om alternativa teorier som inte hade stöd i den etablerade forskningen som bedrivs av personal vid museet, och inför nyöppningen av museet ville dom förbättra artikeln och få med det senaste dom kommit fram till i sina undersökningar. Så här såg artikeln ut innan omarbetningen. I sitt arbete med artikeln bearbetade hon den rejält, både i form av att ta bort stycken som gav otillbörlig vikt åt alternativa teorier, omformulera artikeln så att olika teorier fick proportionerligt utrymme och uppmärksamhet och skrev nytt så att den senaste forskningen kom med och blev källbelagd med trovärdiga källor.

GLAM-logotyp

GLAM: Gallerier, bibliotek, arkiv och museer. Skapare: Husky and h3m3ls, Mischa de Muynck and Niels, Omarbetning: Fæ, Licens: CC BY-SA 3.0

Efter att ha varit med på en kurs inom ett projekt vi har tillsammans med ArbetSam påbörjade Kasematta omarbetningen av artikeln i sin användarsandlåda. Under arbetet tog hon hjälp av erfarna Wikipedianer som hjälpte till med formuleringar, formatering och wikifiering samtidigt som hon stod för expertkunskap inom området. Efter lite diskussioner fram och tillbaka och en rejäl förändring byttes den tidigare artikeln ut mot den nya och omarbetade (som såg ut så här), och dom omkring 1500 personer som läser artikeln varje månad får en bättre upplevelse och mer trovärdig och uppdaterad information.

Om Wikipedia hade fungerat på samma sätt som Hallands kulturhistoriska museums hemsida hade allt varit frid och fröjd nu, och artikeln hade fått stå kvar på samma sätt som Kasematta lämnade den när hon fick nytt jobb i början av sommaren. En av Wikipedias styrkor är att alla sidor är öppna för alla att redigera och förändra och att alla får vara med och redigera, och ingen artikel får stå oförändrad bara för att den är skriven av en auktoritet eller expert på ämnet. Men en kontroversiell artikel som till exempel om Bockstensmannen eller Ales stenar behöver ständig tillsyn, både av Wikipedianer som lätt kan åtgärda klotter och vandalism, men också av experter som kan granska och hantera när nya fakta med källor av varierande trovärdighet och tillförlitlighet läggs till eller uppgifter förändras. Artikeln om Bockstensmannen har redigerats 16 gånger från att Kasematta senast sparade den och till dagens version, se skillnaden här, där det nu finns inslag av egen forskning utan källor. Genom att dels ha ett användarkonto på Wikipedia och lägga till artikeln på sin bevakningslista, eller göra en institutionundersida under Projekt GLAM för att ha en gemensam bevakningslista för medarbetare eller vänförening skulle det gå lätt att hålla koll på relevanta artiklar och hålla efter förändringar och se när andra redigerar.

Även om det är möjligt att skriva en ny artikel och sen bara lämna den är det bättre att hålla koll på den, uppdatera, lägga in nya länkar till och från, hitta en ny bild som kan användas, ge den lite kärlek och omvårdnad och engagera fler wikipedianer som kan hjälpa till framöver. Att engagera sig i något av alla projekt (till exempel GLAM eller Kulturarv) som finns på Wikipedia är ett sätt att få tillbaka mer än den egna insatsen, för ett som är säkert är att artiklarna på Wikipedia kommer fortsätta förändras.


av Axel Pettersson den November 20, 2014 09:16

November 19, 2014

Ubuntu.se

100 Open Source Replacements for Expensive Applications

Certain types of software have long had a reputation for being very expensive. As cloud computing has become more popular, many popular software packages have switched to a monthly subscription model rather than charging users a one-time fee. While these subscriptions often look inexpensive on a monthly basis, the fees can really add up over time.

While there are many good reasons to consider open source applications, the ability to avoid or reduce these fees continues to be a primary factor for many users. With that in mind, we've updated our annual list of open source applications that can replace expensive closed source apps.

This year, the list is longer than ever with 100 good choices for enterprises,

November 19, 2014 21:26

November 17, 2014

Ubuntu.se

Ubuntu MATE VS Lubuntu On An Old Netbook

One of my favourite gadgets is the trusty Acer Aspire One D255 Netbook. It isn't very powerful and in modern standards is not particularly cool but it is small, lightweight and great for taking on journeys.

Up until last week the netbook was running Lubuntu 14.04 and before that it was running Lubuntu 13.10 and before that Lubuntu 13.04. I have tried a number of different distributions on this netbook over the years but Lubuntu has been the go to distribution because of its performance.

I was preparing to write about the latest Lubuntu 14.10 release but instead decided to give the new Ubuntu MATE edition a go after seeing it in action as a live distribution on my far more powerful Toshiba Satellite Pro.

November 17, 2014 22:09

Copyriot

Nypublicerat: Robotarnas kapprustning

Essän i fråga publicerades egentligen redan förra året, i min samlingsvolym Tapirskrift. Men den skrevs egentligen för att tryckas i Kungliga bibliotekets jubileumsbok Information som problem. Den blev kraftigt försenad men finns nu, dels i en oerhört tjusig pappersupplaga, dels för fri nedladdning som pdf.

“Robotarnas kapprustning. Om spam i en nät- och bokhistorisk kontext”. Så lyder alltså rubriken på min essä, som bygger vidare på resonemangen om spam i Boken. Som exempel på en “robotbok” tar jag en som bär titeln Rasmus Fleischer, som nu har köpts in av Kungliga biblioteket som ett exempel på fenomenet: det rör sig alltså om en simpel utskrift av artiklar från Wikipedia.

Som sagt, detta är inga nyheter för den som läst Boken eller Tapirskrift. Den lilla skillnaden är att essän nu är försedd med utförliga fotnoter, vilket vi valde bort i Tapirskrift. Därtill har den fått generöst med illustrationer i färg, precis som de övriga bidragen i Information som problem.

flattr this!

av rasmus den November 17, 2014 19:09

Wikimedia Sverige

Storartad stormaktstidsskrivstuga

Gustaf II Adolf, information om tid och plats för skrivstugan

Ståtlig affisch

Workshopar, utbildningar och skrivstugor, och krav på att skrivstugorna är samarbeten mellan flera institutioner. Det är ingångsvärdena i den fortsättning av samarbetet med Centralmuseernas samarbetsråd som vi har. Workshopar och utbildningar har vi haft tidigare, och i förra veckan var det dags för den första ämnesgemensamma skrivstugan. Vasamuseet, Livrustkammaren och Skoklosters slott hade gemensamt kommit fram till temat stormaktstiden, och med extra fokus på perioden 1600-1650 för att passa in i utställningen Samtidigt/Meanwhile som pågår på Vasamuseet och redan har delar av Wikipedia och Wikimedia Commons i sig. Skrivstugesida, wikiträff, facebookevenemang, kalendarier och externa inbjudningar gjorde att det var ungefär 40 personer anmälda. Mest personal från museerna, men en hel del volontärer också som kom både för att skriva på Wikipedia, men också för att ta del av alla föreläsningar som experterna från museerna bjöd på under eftermiddagen och kvällen.

Under eftermiddagen och kvällen hann deltagarna med att uppdatera lite mer än 30 artiklar och förbättra informationen på över 20 objekt på Wikidata. Eftersom spannet mellan deltagarna var allt från nybörjare som skapade sina konton och gjorde sina första redigeringar till erfarna användare med tusentals redigeringar var det lätt för alla deltagare att få hjälp, både när det gällde ämneskunskap om något slott eller någon person eller när det gällde hur en artikeltext ska formuleras för att vara encyklopedisk eller hur en fotnot läggs in i en artikel på bästa sätt. Miniföreläsningarna gjorde att många deltagare inte bara hade delat med sig av sin kunskap under kvällen utan även skaffat sig ny kunskap förmedlad av GLAM-kollegor.

Den avslutande föreläsningen från Lars Rosén på Spree, programmeraren som skapat touchbordsapplikationen som används i utställningen Samtidigt/Meanwhile, gav konkreta tips om vad som behövs för att en artikel ska komma med i urvalet som syns på världskartan. Dels ska artikeln vara med i någon av årtalskategorierna mellan 1600 och 1650, och utöver det måste den ha koordinater så att det går att placera kartpluppen på rätt ställe. Programvaran i bordet gör en ny sökning varje dag, så de artiklar om Fiskeby och Tannefors pappersbruk som skapades under kvällen går nu att hitta och läsa direkt i bordet. Presentationen om touchbordet filmades så att alla intresserade som inte kunde vara på plats kan ta del av den i efterhand också.

Skrivstugan var välbesökt och resultatet var positivt bland deltagarna, och redan nu smids planer på liknande skrivstugor med tema innovationer (Tekniska museet) och mode (Nordiska museet) framöver. Håll koll på sidan för skrivstugor och wikiträffar för att vara med nästa gång det händer, och är ni intresserade av att ordna en egen skrivstuga går det att kontakta Axel Pettersson och diskutera planerna.


av Axel Pettersson den November 17, 2014 10:18

Copyriot

Krisen, del 153: Om G20-planerna på global stimulans

En av rubrikerna i gårdagens radionyheter var att G20-mötet hade “enats om högre tillväxt”. Det lät onekligen enkelt!

Så här lyder den officiella krisdiagnosen för den globala ekonomin, saxad ur G20:s “Brisbane Action Plan“:

the overall pace of growth is unsatisfactory and the global economy remains far from achieving our main objective of strong, sustainable and balanced growth. Public and private debt levels remain high. Output gaps remain. Growth is uneven and remains below the pace required to generate much-needed jobs. The global economy is being held back by a shortfall in demand, while addressing supply constraints is key to lifting potential growth.
Growth has picked up in some advanced economies, notably the United States, the United Kingdom and Canada. However, the recovery is modest in Japan and in the euro area and inflation is well below target.
While growth in some key emerging market economies is robust and is becoming more sustainable, including in China and India, it is slowing in some other countries. Many low-income countries are performing well.
Monetary policy remains accommodative in advanced economies, providing important
support to the recovery. Countries are implementing fiscal strategies flexibly, taking into account near-term economic conditions.
The global economy remains vulnerable to shocks, financial fragility remains and existing risks are exacerbated by geopolitical tensions

Vad som skedde i praktiken, var väl att världens tjugo främsta finansministrar har bekräftade en samsyn om att det verken finns någon övre eller bortre gräns för de ekonomiska stimulansåtgärderna. Däremot antyddes gång på gång att stimulanserna måste vara “kvalitativa”, vilket nog måste tolkas som en tydlig signal om att nollränta och “kvantitativa lättnader” inte längre anses vara tillräckliga redskap.

Vad som nu skisserats av G20 är ett “Global Infrastructure Initiative” som under flera år ska stimulera investeringar i infrastruktur. Definitionen förefaller rätt snäv. Infrastruktur betyder “vägar, hamnar, energi och telekommunikationer“. Det gäller att ha en “structured approach” för att prioritera “quality investment”. Om bara stimulanserna kan pumpas in i infrastrukturprojekt, skapas “quality jobs”.

Inför dessa globala stimulansplaner finns det, såklart, varken skäl att frukta eller att hoppas. Frågan är väl i vilken mån det är fråga om en ändrad riktning i förhållande till det permanenta undantagstillstånd av ständig stimulans där vi befunnit oss sedan 2009. Om vi rör oss mot en annan typ av stimulans, måste vi fråga oss hur den kommer att påverka våra liv, våra städer och vår planet. Svaret är knappast så enkelt som “mer infrastruktur”.

flattr this!

av rasmus den November 17, 2014 07:40

November 16, 2014

Copyriot

Headweb och “streamingdöden”

Filmtjänsten Headweb gör reklam på stortavlor i Stockholms tunnelbanan. Som säljargument anförs att det hela är “lagligt”, vilket känns som en flashback till 2009. Men det finns en annan detalj värd att uppmärksamma.

Headweb AB är ett företag som befinner sig i rekonstruktion, efter att i somras ha varit en hårsmån från konkurs. Att företaget är i rekonstruktion betyder att det finns en massa fordringsägare som väntar på att de i bästa fall ska lyckas betala sina fakturor. Ändå lyckades nu Headweb AB på något vis skaka fram pengar för att betala en dyr reklamkampanj. Hur gick det till?

Svensk press ger hyfsat med uppmärksamhet åt Headweb när det gäller att tipsa om sätt att se på film. Desto mer anmärkningsvärt att inga nyhetsmedier ägnade en enda rad åt Headwebs ekonomiska kollaps. Såvitt jag kan se har saken bara noterats av bloggaren Cornucopia, som tidigare publicerat en mängd reklaminlägg för Headweb. Den 2425 juli 2014 postade Cornucopia två inlägg om “streamingdöden”:

Headweb hade ursprungligen en idé om att använda en form av fildelning för att distribuera köpfilm, men blev ganska omgående i princip en ren streamingtjänst. Men utan någon unik affärsidé och utan något unikt innehåll klarade man förstås inte av konkurrensen från aktörer med större muskler för marknadsföring.
Gissningsvis var HBO Nordics och speciellt Netflix inträde på den strömmande TV- och filmmarknaden i Sverige dödsstöten.

Enligt uppgift är streamingtjänsten Headweb numera ett tomt skal. I princip all teknisk personal, inklusive grundaren, ska ha sagt upp sig i samband med företagsrekonstruktionen (skydd mot konkurs).

Om detta stämmer, är det svårt att begripa hur Headweb kan leverera en fungerande tjänst och satsa på marknadsföring, om det inte skett en rejäl injektion av nytt riskkapital. Frågan är vad en riskkapitalist ser för potential i Headweb, i den mördande konkurrensen med internationella videotjänster.
Minns någon Voddler, som skulle bli “ett Spotify för film”? Det blev de inte. De drog sig ur konkurrensen om att vinna masspubliken, för att i stället byta inriktning till att bygga filmtjänster åt andra företag. Hittills har de byggt en indisk Bollywoodsajt, meddelar Voddler.

Efter att ha myntat begreppet “streamingdöden” går Cornucopia vidare i yviga spekulationer om att även Spotify kan vara dömt att kollapsa. Möjligheten finns. Men jag tycker nog ändå att parallellen haltar.
För det första skiljer sig film och musik, både i fråga om konsumtion och licensiering. För det andra är Spotify redan så stort att om de skulle drabbas av seriösa ekonomiska problem, skulle de ändå inte hotas av konkurs, utan av att bli uppköpta.

Nu satsar Spotify allt på att bli störst i världen, vilket förutsätter att de får ett verkligt genombrott i USA. Spotifys analys är glasklar: antingen uppnår de världsherravälde, eller så har de misslyckats. Det finns inget mellanläge.
Eller så finns det ändå ett mellanläge för Spotify, om satsningen på världsherravälde ser ut att misslyckas. Det skulle vara att göra som Voddler, släppa all handel med musikrättigheter och bli en ren leverantör av infrastruktur.
Den som lever får se. Än så länge får vi nog spara på begreppet “streamingdöden”.

flattr this!

av rasmus den November 16, 2014 19:53

Nypublicerat: Kritiska anteckningar kring postoperaismens värdeteori

För ett halvår sedan nämnde jag min medverkan i andra numret av Kris och kritik. Då ska jag väl också nämna att artikeln i fråga nu finns uppe för läsning: “Postoperaismens värdeteori – några kritiska anteckningar“.

Som titeln nog antyder, riktar den sig till en betydligt smalare läsekrets än t.ex. den nyss nämnda artikeln i Brand.

Ännu ett nummer av Kris och kritik är just nu på tryckning, om jag fattat saken rätt. Denna gång har redaktionen gjort ett hästjobb med att översätta en lång, ursinnig text av Robert Kurz, “Negativ ontologi” från 2003. Det vet jag eftersom jag blev ombedd att skriva en kort introduktion till texten, vilket jag också gjorde. Det ska bli spännande att se vad övrigt som tidskriften ska bjuda på. Kris och kritik kommer att finnas till salu på sosseforumet i Stockholm på lördag.

flattr this!

av rasmus den November 16, 2014 18:49

Nypublicerat: Nätskymning

I senaste numret av Brand medverkar jag med artikeln “Nätskymning“. Flitiga läsare av denna blogg har tidigare kunnat läsa ett utdrag men nu finns alltså artikeln uppe i sin helhet.

Frågan som ställs är varför den nätpolitiska motståndsrörelse, som var på väg att formera sig kring år 2010, redan har runnit ut i svaret. Svaret är att idén om “nätfrihet” eller “ett fritt och öppet internet” rymmer en inneboende motsägelse.
I grunden handlar det om en inneboende motsättning i den liberala ideologin, med dess karakteristiska polaritet mellan offentlighet (rätten till yttrandefrihet) och privatsfär (rätten till integritet). Under några år tycktes dessa två rättigheter på ett självklart sätt gå att förena, men på 2010-talet har allianserna spruckit (vilket blir allra tydligast i Piratpartiet).

Sprickan i nätfrihetsideologin har sedan flera år utnyttjats i geopolitiskt. Å ena sidan tar USA aktiv ställning mot nätcensur i diktaturer, men samtidigt hävdar sin rätt till global övervakning. Å andra sidan spelar Ryssland på indignationen mot övervakning men hävdar rätten att kontrollera sitt nationella nät.
Turkiet går å tredje sidan i Kinas fotspår i sin kamp mot “kränkningar” på nätet, medan EU å fjärde sidan stiftar en besynnerlig lag om “rätten att bli glömd”. Alla dessa makter har plockat olika russin ur nätfrihetens kaka.
På en mer grundläggande nivå vidgas sprickan på ett rent materiellt plan, i det att “datasäkerhet” tenderar mot att bli ett tomt ideal:

i vår mjuk- och hårdvara finns så många säkerhetsluckor att vi alla måste räkna med att någon stat eller maffia har möjlighet att övervaka allt vi gör. När alla dessa krafter sliter nätet i stycken, hjälper det föga att åkalla den diffusa idén om “nätfrihet”.

När jag läser min egen artikel, känner jag mig ovanligt nöjd över hur jag lyckades koka ner ett snårigt ämne till ett kort format. Faktiskt har den redan hunnit bli kurslitteratur på journalisthögskolan (JMK).

flattr this!

av rasmus den November 16, 2014 09:35